Mer Mer Skriv ut sida Editera sida

Kulturmjölk/Surmjölk

    Innehållsförteckning
    1. 1. Filmjölk

    Med kulturmjölk eller surmjölk menas naturligtvis ej mjölk som blivit dålig utan detta syftar på mjölk till vilken det tillsatts syra, oftast med hjälp av en bakteriekultur, dels med syftet att ändra mjölkens konsistens och smak men främst för att förlänga dess hållbarhet.

    Till denna kategori räknas t.ex.:

    • Filmjölk/Långmjölk/Långfil/Filbunke/Tätmjölk... (kärt barn har många namn)
    • Yoghurt
    • Kefir
    • (Kärnmjölk)

     

    Filmjölk

    Att göra egen filmjölk är mycket enkelt, särskilt om man har en levande bakteriekultur i form av en matsked redan färdig filmjölk.

    Man kan använda nästan vilken sorts mjölk som helst, men bäst (och godast) blir det om man använder helmjölk ("röd") eller mellanmjölk. Man kan även använda sk. "gammaldags mjölk" dvs. ohomogeniserad, då bildas ett "gräddlager" överst. Man kan förstås även tillsätta vispgrädde för att få till ett gräddlager.

    Man hettar först upp mjölken till kokpunkten och låter den sedan svalna till rumstemperatur. Rör ut en matsked filmjölk i mjölken och låt den sedan stå i rumstemp över natten. Förvara sedan svalt, t.ex. i kylskåp för att inte filmjölken ska fortsätta jäsa och så småningom bli alkoholhaltig.

    Kom ihåg att inte äta upp all filmjölk, utan spara en matsked så att du kan göra en ny omgång när den gamla tar slut. Så är det bara att fortsätta, teoretiskt sett i all oändlighet.

    Även om du utgår från vanlig "köpefilmjölk" så får sådan här filmjölk en seg och lite "klistrig" konsistens, men smakar lika gott som den du köper, om inte ännu godare.

    Man kan även göra filmjölk utan att ha någon filmjölk att börja med. Då använder man istället någon av svergies två "köttätande" växter; antingen Sileshår Drosera sp. eller Tätört - Pinguicula sp. (som ävern kallas just "filblomma"). Enligt Den Virtuella Floran skrev Linné om tätörtens användning på just detta sätt:

    "några färska, nyss plockade Pinguicula-blad, af hvilken art som helst, läggas i en sil, och den nyss mjölkade, ännu ljumma mjölken hälles däröfver. Sedan den sålunda mycket snart blifvit silad, ställes den undan en eller två dagar för att surna, och härunder bekommer den en vida större både seghet och fasthet; vassla urskiljes ej, såsom annars är fallet. Härigenom blir den i högsta grad välsmaklig, fastän grädden blir mindre. Då sådan mjölk en gång blifvit beredd, behöfver man ej för att erhålla än mera sådan använda nya blad, utan man blandar endast en half matsked af den förra med ny. Denna får därigenom liknande beskaffenhet samt förmåga att, liksom en jäst, förvandla ytterligare annan mjölk. Äfven om denna förvandling fortsättes i det oändliga, tyckes den sista mjölken icke det minsta hafva aftagit i kraft" (ur Flora Lapponica 1737 (svensk översättning av T. M. Fries, 1905))

    Man kan också gnida in kärlet man vill tillreda filmjölken i med någon av de ovanstående växterna.

     

    Yoghurt:

    Värm upp mjölken till ca 40 grader och rör ner kulturen (10% av mjölken). Blanda och svep in i en handduk eller dylikt. Låt stå varmt tills den är tjock nog, 3-4 timmar.

    När yoghurten börjar ta slut gör man ny på den sista yoghurten man har kvar, efter ett tag blir den för syrlig och då får man börja på en ny kultur.

    Får man yoghurt över kan man frysa in den i små isbitar och ha att ympa på.

     

    Kefir:

    Blanda kefirgrynen med mjölken och låt stå, börja med en mindre mängd mjölk, t.ex. 5dl för att lära dig hur snabbt den koagulerar och anpassa sedan mjölkmängden efter eget tycke.

    Står det mer än 24 timmar så delar den sig i kefir och kvass. Kvassen är bra för både huden och magen.

     

    Tvorog:

    Låt mjölk stå på en varm plats inomhus tills den surnar. Koka den och får tvorog, som är populärt i Ryssland. Den smakar ungefär som fil men får lite annan konsistens.

     

    Creme Fraiche:

    Låt grädde syra i rumstemperatur över natten.


    Alternativ.nu | Om handboken | Support