Mer Mer Skriv ut sida Editera sida

Pimpinella

    Version från och med 12:16, 12 Nov 2019

    till den här versionen.

    Återgå till Versionsarkiv.

    Visa nuvarande version

     

    <style type="text/css"></style>

    Sanguisorba minor

    Wilhelm Raattamaa

    01 Allmänt

    Växten tillhör rosväxternas familj Rosaceae. Pimpinella är en flerårig ört med tjock, träaktig rotstock och rosettställda fingrade markblad med ovala sågtandade småblad och 50-70 centimeter höga, förgrenade stjälkar. Blommorna är små och rödbruna eller gröna och samlade i klotrunda huvuden. De blommar under juni och juli. Växten är sällsynt vild, men kan dock påträffas på backar och andra torra ställen i södra Sverige och på Gotland. Den förekommer i hela Eurasien.

    En släkting till pimpinella, Poterium spinosum, bär kraftiga törnen och förekommer allmänt kring Jerusalem. Enligt legenden skulle Kristi törnekrona ha flätats av sådana. Bägge dessa örter har använts av läkarna som blodstillande medel. Släktnamnet Sanguisorba har avletts av latinets "sanguis" som betyder blod och "sorbio" som betyder uppsuga.

    Pimpinellas blad doftar gurka. Växten är särskilt omtyckt på grund av sin nötliknande smak i färskt tillstånd och genom sin förmåga att utveckla sin fulla arom i vinäger.

    02 Klimatzon

    Pimpinella kan odlas i klimatzon I-IV.

    03 Jordmån

    Pimpinella är anspråkslös i fråga om jord, men trivs i alla jordar. Den växter bra på solig plats men går också utmärkt i halvskugga, helst på något grushaltig mark. det antyder att den föredrar god dränering.

    04 Plantering/sådd

    Sås i april eller maj på friland. Förgroning är inte nödvändig. Groningstid är ungefär två veckor. Gödslas vid behov med kompostjord och är tacksam för litet kalk.

    Äldre bestånd kan delas och planteras om. Detta bör ej ske för ofta, då örten är något känslig för miljöbyte. Ge den gärna en lätt vintertäckning.

    Inomhus kan frösådden pågå fram till december. Örtens mineralhalt kan höjas genom tillsats av stenmjöl. Detta höjer också växtens motståndskraft mot skadedjur. Dessutom bör man då och då ge växten en beskärning för att stimulera till nya skott och till ett mera kompakt växtsätt.

    06 Skörd

    Nyss uppvuxen pimpinell kan skördas och ätas som krasse. Övriga plantor gallras respektive utplanteras på ett avstånd av omkring 30 centimeter. Det är framför allt de unga pimpinellbladen som har den bästa smaken. Ju äldre blad, desto mera bitter blir aromen och den nötliknande smaken försvinner så småningom helt.

    Pimpinell bör vid behov skördas färsk direkt från trädgården, eftersom smaken försvinner helt vid längre tids lagring. Bladen bör heller inte kokas, utan är bäst färska som tillbehör till maträtter.

    07 Användning

    Vinäger smaksatt med pimpinell lyfter den tråkigaste sallad. Unga skott kan användas i örtkryddade mjukostar eller i soppor och såser. På torkade blad brygger man ett utmärkt te, som kan smaksättas med citron. Kryddan är också passande till fisk- och äggrätter.

    Vid torkning försvinner nästan hela aromen, men den bevaras bättre om man fryser in färska örter.

    Det finns viss risk för förväxling med blodtopp (Sanguisorba officinalis). Hos denna är småbladen blågröna undertill. Bladsaften samt rötterna av blodtopp används inom naturmedicinen som blodstillande medel, men kan också förorsaka förstoppning. Pimpinella orsakar inte förstoppning, utan är aptitstimulerande.

    Använd vinäger eller olja av god kvalitet, stick ner en kvist pimpinella och ställ på en solig plats i en till två veckor och få en god dressing.

    Inom folkmedicinen används örten fortfarande som urindrivande medel. I Alperna odlas pimpinella för kor, får och getter, då man anser att den ger mjölken en extra fin smak.

    Källor:

    Läkeväxter förr och nu, Forum 1991

    FOBO:s handbok 1980

    Lyckas med trädgården 1989


    Alternativ.nu | Om handboken | Support