Mer Mer Skriv ut sida Editera sida

Gäss

    Version från och med 15:59, 25 Okt 2020

    till den här versionen.

    Återgå till Versionsarkiv.

    Visa nuvarande version

     

    DSC00942.jpgGäss är ett bra djur att börja med. De är lätta att sköta, billiga i foder, håller gräset kort och ger både ägg och kött. Framför allt är de trivsamma djur som skapar en god stämning på gården, samtidigt som de vaktar den och varnar när man får besök. 

      Av fjäderfän är nog gåsen den intelligentaste och mest läraktiga. Det är t.ex väldigt lätt att lära dem att komma på inkallning. Det sägs att det t o m går att lära dem att dra i ett snöre i en ringklocka när de vill ha mat.

      Innan man skaffar gäss bör man fundera på vatten. Även om de inte är lika vattenfixerade som ankor, trivs de absolut bäst om de kan bada i rent friskt vatten varje dag. Har man ingen naturlig sjö, bäck eller damm bör man bygga något de kan bada i ibland. Måste man dessutom hämta vatten för hand i en brunn 300 m bort kanske man ska fundera på ett annat djur. Det är enda kruxet, annars är gåsen ett enormt lättskött och tacksamt djur.

    Fritt är bäst

    Gäss ska helst gå fritt på stora ytor, då kan de livnära sig på bete en stor del av året. Som vanligt är det bäst att hägna in sitt eget hus, rabatter och odlingar och låta djuren gå fritt, dvs om grannar och rovdjur tillåter. Du behöver inte vara orolig att gässen ger sig av, de är väldigt hemkära och stannar lydigt på gården.   Om man har hagar är det en bra idé att ha flera hagar som alla ansluter till gåshuset. Genom att växla hagar kan man hålla betet fräschare. Gäss kan inte flyga så en meter högt stängsel är lagom. Se till att det inte är några glepor nedtill som de kan krypa ut genom. 

    Omutbara väktare

    Fritt vill man också ha gässen om de ska vakta. De betraktar gården som sin och släpper inte in inkräktare utan ett herrans liv. Kommer det någon de inte känner igen och litar på springer de fram  med sänkta huvuden och ett argsint väsande. Det är sällan gäss verkligen biter, annat än gåskarln vaktar en hona som ruvar eller har gässlingar. Då kan han vara rejält aggresiv, men historier om avbitna fingrar är skrönor. Vanligare än att bli biten, är det att man får ett slag av en vinge, vilket inte är helt smärtfritt det heller. 

      När en gåsflock betar är det alltid någon som håller vakt och gapar till vid minsta fara. Kom ihåg detta om du blir angripen av gäss: Fortsätt gå emot dem och visa dig inte rädd. Då är de inte så kaxiga längre, utan vänder kraxande och förödmjukade om. När du så föst bort dem en bit och ska gå därifrån är det troligt att gåshanen springer efter dig och låtsas inför de andra att det är han som jagar iväg dig. 

      Även om man  alltså lätt kan ta sig förbi en gåsflock, kan man aldrig göra det utan ett fantastiskt oväsen. Gässen är, till skillnad från hundar, omutbara på det planet och det har man tagit fasta på när man använder gäss för att vakta runt fängelser.

    Flocken

    Gäss är parfåglar och vill helst, som vi människor, välja sin partners själva för att sedan bilda familjer inom flocken. Det är dock mer ekonomiskt, och gässen verkar tycka att det är OK, att ha flera honor per hane (max 5). Man undviker då också eventuella bråk mellan hanar. Om man skaffar nya vuxna gäss till flocken tar det ofta lång tid innan de blir accepterade, särskilt hanar. Måste man göra det så görs det lättast på hösten. Det enklaste är att ha kvar gässlingar.

    Parning

    Parning sköter naturligvis gässen själva, men det underlättar verkligen för dem om det finns vatten att para sig i. Hanen är kanska klumpig och det en del behöver bli två år innan de lärt sig att hålla balansen ovanpå honan. Under parningen biter sig hanen fast i honans nacke, så att hon blir aldeles plockad där och till och med kan få ett sår om hon har en klantig och pilsk gåskarl.

    Värpning

    Gässen börjar värpa tidigt på året och har man oisolerade utrymmen är det bäst att ta in äggen eftersom så att de inte fryser. De går utmärkt att äta stekta, eller ha i bröd och pankakor. När det blivit lite varmare ute slutar man att ta äggen och när honan fått ihop 10-12 stycken brukar hon lägga sig att ruva. En gåshona värper ungefär 20-30 ägg per säsong och varje ägg är ungefär som tre hönsägg. 

      Honorna vill ha ett varsitt redesom bör vara 70 cm i fyrkant och halm att bädda med. Från sitt rede bör de inte kunna se de andra honorna. Det är inte ovanligt att gässen smyger i väg och lägger sina ägg någon annanstans än i redena. Det är inte så lätt att veta var eftersom de alltid täcker över sina ägg med halm eller gräs när de värpt. 

    Ruvning

    Gäss är i allmänhet duktiga mammor som själva lägger sig och ruvar fram sina ungar. De går upp en liten stund varje dag, äter, dricker och bajsar lite. Det som kan strula är om gässen inte är ense om redena; då kan en värpnödig hona köra bort eller pressa in sig brevid en ruvande hona, som då går och lägger sig i ett annat rede. Varpå de första äggen kallnar. Märker du sådana tendenser är det bäst att stänga för på något sätt. Det är svårare att flytta en ruvande gåshona än en höna.

      Vad som är viktigt under ruvningen är att honan har tillgång till bad. En liten damm av en presenningen räcker. Äggen, som har stora porer, kan torka ut om de inte fuktas då och då av en nybadad mamma. 

    Ungar

    De nyblivna föräldrarna vaktar sina ungar stenhårt. Se till att de har en låg vattenskål att dricka ur, och ge dem bröd uppblött i mjölk eller hackat kokt ägg. Om man vill kan man ha tråg och skål med små hål i så att bara gässlingarna kommer åt att äta och dricka i dem. Om det inte finns bete så ge dem lite finklippt gräs eller annat grönt. Ungarna växer i en rasande takt den första tiden och är snart ute på gärdet och betar tillsammans med föräldrarna.  Om man vill ha ungarna lite fetare innan slakten ger man dem spannmål (ca ett hekto/gås/dag) på hösten när betet börjar bli sämre.

      Härdiga

    Gäss är köldtåliga och man kan ha dem utomhus året runt, det räcker egentligen om de har en torr och vindskyddad plats att dra sig tillbaka på där de kan ligga torrt på halm. Finns det räv där du bor så stäng in gässen på natten. Inomhus bör de ha minst en kvadratmeter per gås. Vatten får man rigga upp på något smart sätt eftersom de slabbar så hemskt. T ex en balja utanför boxen som de når mellan spjälor etc.

    Raser

      Skånegåsen är en stor och snabbväxande gås. Unggässen kan på hösten väga 5-7 kg, en vuxen hane 10-12 kg. Ofta vit med grått huvud, gråvingar och byxor. Oranga ben och näbbar. Värper medelmåttigt och ruvar inte så bra.

      Ölandsgåsen är en liten och härdig gås, värper ganska dåligt, men ruvar bra och tar väl hand om sina ungar. Ser ut som en skånegås fast mindre. Kan ofta flyga. 

      Italiensk gås är helt vit, värper väldigt bra men växer dåligt. Italienska gåshonor paras ofta med skånegåshanar. 

    Foder

    Så länge det finns bete så räcker det, men man kan ge spannmål om man vill. Friskt vatten ska de alltid ha. När betet blivit sämre kan man förutom spannmål ge dem kokt potatis, krossade morötter, fint hö och diverse grönsaksavfall.

    Denna artikel skrevs först av Petter Bergström och publicerades i Åter 4/99. Du kan läsa originalversionen här.  

     

     

    Undersidor:


    Alternativ.nu | Om handboken | Support