Mer Mer Skriv ut sida Editera sida

Lantraser

    Version från och med 12:20, 24 Apr 2019

    till den här versionen.

    Återgå till Versionsarkiv.

    Visa nuvarande version

     

    Lantrashönsen är i dagens specialiserade ägg- och broilerproduktion inte längre lönsamma. Däremot var och är de effektiva och resurssnåla i ett mer självhushållande sammanhang. Av de svenska lantrashönsen som för ett hundratal år sedan var allmänna vid nästan varje gård och torpstuga har vi kvar flera lokala raser. Vill man ha en hushållsflock som klarar sig på egenproducerat foder och hushållsrester, har bra motståndskraft mot vanliga hönssjukdomar, är anpassade till vårt klimat, har förmågan att själv föröka sig, har kvar ett skarpt skyddsbeteende mot rovdjur och ett energiskt fodersök är någon av de gamla lantraserna ett bra val. Men, man ska inte inbilla sig när man läser om hur en ras fungerar att alla individerna fungerar lika bra. Vill man på sikt ha en väl fungerande hushållsflock måste man gallra bort de som inte fungerar tillfredställande. Det kan vara höns (hönor och tuppar) som visar tecken på sjukdom eller svaghet, avvikande beteende m.m. Detta gäller oavsett om man väljer att hålla lantrashöns eller andra raser/blandraser. Lantraserna omfattas av ett svenskt bevarandearbete. 

    En lantrashöna värper ungefär 130-140 ägg på ett år om hon inte ruvar.

    Under tiden en höna ruvar och för sina kycklingar värper hon inte. Alla hönor ruvar inte, även om de ges goda förutsättningar för det. I genomsnitt en lantrashöna av tre. Lite fler kindahönor, lite färre blomme- och ölandshönor. Yngre hönor värper fler ägg än äldre. Lättare raser värper naturligtvis mindre ägg och ger en mindre slaktkropp än större raser, men de kräver å andra sidan mindre foder. Störst behöver inte nödvändigtvis vara bäst. Äggskalets färg är ljust bruntonat, ibland nästan vitt, dock aldrig grönt (åtminstone inte utanpå). Normalformen har enkel sågtandad kam, slät fjäderdräkt och släta ben. I beskrivningarna som här följer tas endast avvikelserna från normalformen med.

    Dvärglantrashönsen värper lite färre ägg än de stora lantrashönsen.

    Det har diskuterats om dvärgarna verkligen kan räknas som lantras. Om man tittar på antalet ägg (110 i snitt) och äggvikt och jämför med dvärgarnas kroppsstorlek, så kan man säga att de är väl så effektiva värpare. Ett litet ägg innehåller procentuellt mer gula än ett större, så man kan också säga att dvärghönsäggen är nyttigare. Visserligen blir det inte mycket till tuppstekar, men visst försvarar de sin plats bland lantrashönsen.

    Skånsk blommehöna

    Den största av lantrashönsen. Kommer från den skånska slättbygden. Fjäderfärgen är varierande men alla har vita fjädertoppar som gör att de ser ”blommiga” ut. Grundfärgen är vanligen brun, svart eller blå. En del kan få tofs på hjässan. Tuppens vikt 2,5-3,5 kg, hönans vikt 2-2,5 kg, äggvikt ca 60 g.

    Åsbohöna

    En riktig fattigmanshöna från norra Skåne. Samma typ omtalad i Småland. Många olika fjäderfärger förekommer, vanligast är vildfärg (röda tuppar och brunmelerade hönor) eller vete, blå, svart med inslag av annan färg i halsfjädrarna. En del kan få vita fjädertoppar.                                                                                                                                                               Tuppens vikt 1,5-2 kg, hönans vikt 1-1,5 kg, äggvikt 45-50 g.

    asbo2.jpg

    Åsbohöns                                                        Foto Ronny Olsson

    Bohuslän-Dals Svarthöna

    Gotlandshöna

    Hedemorahöna

    De nordligaste av de tillvaratagna lantrashönsen. Har funnits på gårdarna i Hedemoratrakten i Dalarna.
    Stor färgvariation bl.a blå, svarta (ofta med inslag av annan färg i hals- och sadelfjädrar), vita eller nästan vita, vild- och vetefärgade. Djuren har en karaktäristisk mycket tät och dunrik fjäderdräkt, vilket tyder på lång anpassning till ett kallt klimat. En del får ullig fjäderstruktur. Benen kan vara släta eller lätt befjädrade. Flertåighet kan förekomma.                Tuppens vikt 2-2,5 kg, hönans vikt 1,5-2 kg, äggvikt ca 50 g. 

    Orusthöna

    Ölandshöna

    Öländsk dvärghöna

    Gammalsvensk dvärghöna

    Dansk lanthöna

    Isländsk lanthöna

    Norsk Järhöna 

     

    Källor och lästips:

    http://www.kackel.se/lantras_hons.html

    Bok: Genbanker och rasramar, 2004, Ronny Olsson

    Bok: Höns ankor och gäss, 2002 (ny omarbetad upplaga på gång), Ronny Olsson

    Bok: Höns, 2005, Karin Neuschutz, Kristina Odén, Tore Hagman

    Tidning: Hanegället, Svenska Lanthönsklubbens medlemstidning 1986- 


    Alternativ.nu | Om handboken | Support