Mer Mer Skriv ut sida Editera sida

Biologisk bekämpning

    Version från och med 01:53, 28 Feb 2020

    till den här versionen.

    Återgå till Versionsarkiv.

    Visa nuvarande version

     

    <style type="text/css"></style>

    Rudolf Sandin

    Den moderna växtodlingen har enligt mångas mening i alltför stor utsträckning tagit kemiska hjälpmedel i sin tjänst. Först och främst har gruppen växtnäringsmedel utnyttjats i starkt stegrad takt.

    Allt eftersom växtförädlarna har kunnat erbjuda nya stråstyvare sorter har det blivit möjligt att stegra främst kvävegivorna och därmed också skördekvantiteten.

    Man har nått avkastningsstegringar på uppåt 30-40 procent under detta århundrande. Man har strävat efter ärftliga typer, som anpassar sig till hög näringstillgång och som kan utnyttja den utan att ge liggsäd.

    Dessa typer är samtidigt krävande och mindre toleranta mot stress av olika slag, till exempel torka.

    Dags omvärdera

    Det är dags att omvärdera denna extrema satsning på höga växtnäringsnivåer, där många släktjordbruk i dag befinner sig snarare under än över den rätta lönsamhetsgränsen för växtnäringsgivor.

    Vad händer i detta läge med mikrofloran i jorden? Har vi inte i andra kulturformer möjlighet att bättre utnyttja mikroflorans aktivitet i växt odlingen?

    Forskarnas intresse för kvävefixering hos mikroorganismer växer. Kan vi vänta oss att alla kulturväxter skall kunna anpassas härtill i än högre grad och att de skall fungera liksom baljväxterna, som lever i symbios med kvävefixerande bakterier, Rhizobium?

    Optimal symbios

    Ett växtförädlingsprojekt går ut på att undersöka om symbiosen - samlevnaden - mellan ärtväxter och Rhizobium kan förbättras. Med andra ord; har vi en optimal symbios?

    Med stigande kostnader för produktionen av gödselmedel har man all anledning att modifiera målsättningen för växtodlingen. Stråsädessorter som är mindre kvävekrävande är eftertraktade redan.

    Ogräskonkurrent

    Växtförädlaren har ägnat alltför litet intresse åt det faktum att nya sorter av olika kulturväxter bör kunna väl konkurrera med olika ogräs. Man bör konsekvent kunna vidta varje möjlig odlingsåtgärd för att minska ogräsfrekvensen, och man bör kunna välja en växtföljd som hjälper till att hålla ogräsfloran under kontroll och välja sorter som konkurrerar väl med ogräset, om det finns sådana sorter.

    Effektiv resistens

    I snart varje växtslag finns ett stort antal sjukdomar och skadedjur som hämmar produktionen. Vi kommer väl ihåg kvicksilverdebatten omkring 1965. Då betades utsädet i förebyggande syfte med kvicksilver, vare sig det var infekterat eller ej.

    Numera betas endast om det är infekterat, och med ett mindre farligt kvicksilverpreparat i en mindre dos.

    En effektiv resistens mot de aktuella sjukdomarna är enda lösningen på problemet, alltså en biologisk i stället för kemisk bekämpning.

    Helhjärtad insats

    Men är resistensförädling verkligen på lång sikt effektiv?

    Den är i varje fall enda alternativet till kemisk bekämpning och kräver resurser och helhjärtade insatser. Hittills har det inte lyckats förädlarna att få den erfoderliga upprustningen.

    Eftersom varje växtslag är utsatt för många sjukdomar, är det en mycket ansenlig upprustning av resistensförädlingens resurser som måste till, om man skall kunna täcka allt.

    Urvalet av kulturväxter - växtförädling - har bedrivits så länge människan ägnat sig åt växtodling. Vi har kunskap om begynnande jordbruk med växtodling för ungefär 10.000 år sedan och om de viktigaste milstolparna fram till mera moderna former för växtodling.

    Gröna revolutionen

    Utvecklingen har delvis skett i språng. Det bör erinras om att det senaste stora uppsvinget i veteproduktionen kom, när de mecikanska dvärgvetena infördes i en stor del av U-länderna under 1960-talet. Det är vad som brukar kallas den gröna revolutionen.

    Nya kulturväxter

    Under modern tid har nya kulturväxter utvecklats, så till exempel sockerbetan, som inte är mer än 150 år gammal. Även raps, som är en kromosomfördublad hybrid mellan rybs och kål, lär saknas i äldre skildringar och lämningar och tycks ha uppkommit för cirka 400 år sedan.

    Skördens storlek är helt naturligt av primärt intresse för odlaren. I många fall är det bara skördens kvantitet som avgör odlingens ekonomiska resultat.

    Ofta spelar dock numera kvalitetsfaktorer in och påverkar det ekonomiska utfallet. Men alltjämt är det så att växtförädlarens viktigaste målsättning är ökad avkastning. Visst har skördarna ökat. Tittar man på växternas avkastningsfysiologiska och avkastningens komponenter i grödorna så ser man till exempel i stråsäd förmågan att växa tätt. Vissa genotyper har en rik bestockning, vilket ger många strån per planta - och en del av dem trivs med ett tätt bestånd.

    Det är en viktig komponent i avkastningsförmågan. En annan är att på varje strå utvecklas ett stort och långt ax med många kärnor, som alla är jämna och välmatade. Kärnstorleken är väsentlig. Vissa sorter har en stor och vacker kärna men relativt svag bestockning - de trivs inte att växa tätt. Andra sorter kan vara småkärniga men ha ett mycket tätt bestånd och därför en hög avkastningspotential.

    Kan man kombinera de här egenskaperna blir avkastningspotentialen mycket hög.

    Vad är högre avkastning?

    Ofta skall man finna att den högavkastande sorten bygger sin höga avkastning på en stor inlagring av kolhydrater. Man får sålunda köpa den högre produktiviteten till priset av ett sämre näringsvärde. Det är viktigt att klargöra; vad innebär egentligen den högre avkastningen?

    Det har ofta framhållits att hybridsorter har en högre avkastning än konventionellt sortmaterial. Detta skulle bero på att F1-generationen visar heterosis (uttryck för hybridvitalitet). Mycket ofta finner man att F1-kombinationen har en kraftigare utveckling än de båda kombinerade förädlargenotyperna. Särskilt gäller detta planthöjd, axlängd och kärnstorlek. Det duger inte att bara slumpmässigt välja föräldrar att korsa med. Man måste söka bland många föräldrarkombinationer för att hitta just den kombinationen som ger extremt god F1-generation.

    På så sätt har hybridmajs byggts upp till en allt högre produktionsnivå. Lantbrukarna måste köpa nytt hybridutsäde varje år, och växtförädlarna har utsädesproduktionen och distributionen av egna sorter helt i egna händer.

    Även vete och korn

    Man försöker nu utveckla system för att framställa högavkastande hybridsorter också av de normalt självbefruktande växtslagen vete och korn. Inom trädgårdsförädlingen har man en hel serie växtslag, där varje befruktad blomma ger en mängd frön. Så är fallet med tomat, gurka och melon. Praktiskt taget alla dessa växtslag domineras i dag av F1-sorter, där heterosieffekten utnyttjas och växtförädlarna samtidigt får ett effektivt skydd för sina produkter.

    Inte bara vatten

    Även när det gäller köksväxter som gurkor, melon och tomat måste man göra klart för sig, var i en eventuell avkastningsökning består. Odlaren får visserligen betalt för levererad kvantitet, men sett från nationalhushållets synpunkt är det inte mycket mening med att öka vattenhalten i grönsaken och på så sätt distribuera mera vatten till stora kostnader.

    Det är uppenbart att man aldrig kan renodla de olika momenten från varandra. Avkastningsökningen måste emellertid innehålla komponenter som är väsentliga för konsumenten och inte bara vatten mellan så kallade tomma kalorier.

    Klassiskt exempel

    Våra baljväxter är det klassiska exemplet på ytnyttjande av symbios mellan kulturväxter och kvävesamlande bakterier. Man ställer sig gärna den frågan om denna symbios är maximalt effektiv eller om det går att öka avkastningen genom förbättrad samverkan mellan de två organismerna, kulturväxten och bakterierna.

    Sådana forskningsprojekt pågår, men det är svårt att se några klara riktlinjer för fortsatta växtförädlingsarbeten.

    En sak är att förbättra redan existerande symbiosfunktion. En annan och kanske ännu mera uppfodrande är att söka finna former för kvävefixering även hos de kulturväxter där denna funktion saknas i dag.

    Det be


    Alternativ.nu | Om handboken | Support