Beskrivning av olika typer av jaktvapen.
Allmänt om skötsel/handhavande
Fyra saker att tänka på för ett brytvapen:
- Magnumladdningar, håll er ifrån dessa då det inte finns någon fördel med dessa att du får längre räckvidd är ren lögn, allt dessa gör är att vapnet blir glappt i ledbulten
- Bristfällig vapenvård, eller för den delen felaktig vapenvård, som regel gör man sina pipor blänkande rena och glömmer bort det viktigaste, det skall vara rent under ejektorn/utdragaren, smuts där kommer att generera enormt tryck när bössan stängs och vapnet blir glappt i ledbulten. När du sen rengjort din bössa och oljat in den ställ den med piporna nedåt annars kan oljan rinna genom mekanismen till trät i kolven och med tiden blir träet poröst och glapp uppstår mellan stock och baskyl.
- Vapenrem, om du nu skall använda en sådan så ha absolut inte vapnet brutet när du bär den över axeln, remmen bryter i vapnet på varsin sida om ledbulten och denna kommer bli glapp, vid möte eller samling tar man sin STÄNGDA bössa från axeln bryter denna och bär i armvecket eller liknande, om du skulle snubbla eller halka på is/snö och landar på ditt brytna vapen kommer det med all sannolikhet bli skrot, om vapnet är stängt i samma situation kommer det förmodligen bara bli repor.
- Fingra INTE på toplevern när du stänger bössan, man läger ihop vapnet och låter låset göra sitt jobb, har vapnet en återfjädrande toplever skall denna INTE röras vid stängning. Man skall alltså INTE hålla i toplevern när man stänger vapnet, den är inpassad och återfjädrande och kommer att låsa precis så som det ska, håller man i den är det inte säker att vapnet blir ordentligt låst och det blir glappt, ännu värre är att när vapnet är stängt trycka ytterligare på toplevern för att stänga bössan, detta kommer göra låset glappt.
Kulvapen
Kulvapen avfyrar endast en projektil per skott. Patronen består av en hylsa med en kula intryckt i ena änden. I andra ändan sitter tändhatten. Inuti hylsan finns patronens drivmedel (krut). När vapnets slagstift träffar tändhatten antänds drivmedlet. Det trånga utrymmet i hylsan gör att gasexpansionen tvingar iväg kulan ut genom pipan. Kulvapen, härmed referarade till som "studsare", finns i flera olika utföranden:
Cylinderrepeterstudsare: Den vanligaste mekanismen i Sverige. Slagstiftet omsluts av en cylinder, kallad "slutstycke". Längst bak på slutstyckets kropp sitter en spak. När denna spak förs uppåt (så att cylindern roterar ca 90 grader) kan man dra slutstycket bakåt. Vissa mekanismer spänner slagstiftet när slutstycket dras bakåt, medans andra mekanismer spänner den när cylindern förs framåt igen. Patronerna matas antingen in underifrån i form av ett löstagbart magasin, eller ovanifrån en och en när slutstycket är bakåtdraget. När ett skott har avfyrats drar man bak slutstycket för att kasta ut tomhylsan, och tillbaka det för att mata in en ny patron i patronläget.
Rakrepeterstudsare: Ganska lika cylinderrepetrarna, men istället för att måsta rotera slutstycket drar man det bara rakt bakåt.
Bygelrepeterstudsare: Kända ifrån Westernfilmer. Mekanismen spänns av en bygel som förs framåt och sedan tillbaks igen. Denna är belägen på undersidan av greppet. På de flesta bygelrepeterarna laddas patronerna in i ett rör beläget under pipan (i ovanliga fall är magasinet beläget i kolven). Vissa vapen laddas ifrån en lucka i sidan av vapnets låda, medan vissa laddas genom en öppning fram på rörmagasinet.
Enkelskottsstudsare: Laddas bara med en patron. Detta gör att mekanismen har väldigt få rörliga delar, vilket innebär större precision och mindre risk för tekniskt krångel. Nackdelen är att man måste vara snabb på att ladda om ifall man behöver avfyra mer än ett skott. Vanligaste mekanismerna är brytmekanism, rolling block och falling block.
Dubbelstudsare: Vapnet bryts för att spänna mekanismen och synliggöra patronlägena. Som namnet antyder har vapnet två pipor, och kan således avfyra två skott i snabb följd.
Halvautomatstudsare: Gastrycket ifrån avfyrningen laddar om mekanismen. Detta gör att man inte behöver repetera mellan varje skott.