Mura med lerbrukInnehållsförteckningLerbruk har varit och är en viktig del i olika byggnadskulturer. Lerans bindkraft utnyttjas för att sammanfoga eller binda ihop block, tegel, kakel eller liknande. I Sverige används lerbuk framför allt i samband med ugnsmurning, men bruket används även för skorstensmurning. I den södra delen av Sverige murades många hus i tegel eller lersten kompletterat med lerbruk. Uppbyggnad och egenskaperBruket består av lera som enda bindemedel. Den uppgrävda leran innehåller vanligtvis naturligt en viss mängd sand och kompletteras sedan ytterligare med sand, ibland även kutterspån eller liknande som magringsmedel. Lerbruk skiljer sig från andra slags murbruk såsom kalk- eller cementbruk genom att den inte brinner, dvs det sker ingen kemisk process under torktiden. Detta innebär att bruket är vattenlösligt och samtidigt mycket elastisk när det har torkat, så att det lätt följer rörelser som till exempel i en ugn eller ett murat fack i ett korsvirkeshus. En stor fördel är att bruket kan blandas och förvaras flera månader i förväg. All slags tegel, klinker, plattor, betong- eller lättbetongblock, natursten etc kan muras med lerbruk. Även block med en stor andel organiskt material eller träkubb kan muras. Lerbruk har, liksom lerputs, en konserverande effekt på organiskt material på grund av sin unika förmåga att hantera fukt. Många kubb- och knubbhus vittnar om detta och speciellt vid murning av fack i korsvirkeshus så är lerbruk det med överlägsna valet, eftersom det har lätt att följa träkonstruktionens rörelser.
Att blanda lerbrukBlandningen liknar naturligtvis hur man blandar vanligt lerputs, men helt utan eller med en mycket liten andel armerande material. Det vanligaste är att man använder sig av en tvångsblandare, som ger en bra finfördelning av allt material. Lera på säck kan lätt blandas med en handvisp. Blandningen blir då bättre om den får stå ett antal timmar, eller över en natt varefter man sedan vispar upp den en gång.
Att mura med lerbrukJämfört med kalk- och cementbruk är lerbruk relativt svagt. Detta innebär att man helst murar med tunna fogar, framför allt i utemiljöer. Själva murtekniken skiljer sig inte nämnvärt från konventionella metoder, förutom att det inte kräver att man blötlägger tegelstenarna. För de som är vana att mura med konventionellt bruk så känns lerbruk oftast fetare, smidigare och därmed mycket lättare att mura med.
Lerbruk i eldstäderTraditionellt sett har lerbruk en självklar plats i ugnsmurning. Men vid moderna eldstäder med effektiv förbränning klarar ett vanligt lerbruk, baserat på lera och sand, inte de höga temperaturer som uppstår runt kärnan. Problemet är att sandens kristallstruktur spricker och detta leder till att fogen blir otät, vilket i sin tur har en negativ påverkan på förbränningen. Här rekommenderas mineraliskt magringsmedel, som redan har genomgått en uppvärmningsprocess, så som tegelkross eller chamottesand. I de övriga delarna av ugnen som inte är utsatta för allt för höga temperaturer så passar lerbruk utmärkt. Precis som med ugnar lämpar sig lerbruk utmärkt för att mura skorstenar.
|
|