Historik

De tidigaste stuprören gjordes av 60 cm långa rördelar som valsats ihop och alla böjda skarvar var böjda och spetsiga. Det finns också tidiga stuprör, främst på landsbygden, med enklare trärännor gjorda av tre tunna brädor som spikats ihop på längden så att dess tvärsnitt bildar ett U. Våra veckade eller pressade rörböjar kom först på 1930-talet. Sätter man upp stuprör där tidigare inte funnits sådana måste man tänka på att takvattnet plötsligt koncentreras till hörnen och måste ledas bort för att inte underminera grundstenarna i huset.

Material och utförande

Materialet är oftast stålplåt eller plast, vanligast nuförtiden är en plastbelagd stålplåt men förr var oftast materialet förzinkad plåt. Dimensionen på hängrännorna och stuprören  bör vara minst 10 cm för ett villatak och uppemot 15 cm för större ladugårdstak Hängrännorna fästs vid takfoten med så kallade rännkrokar. Vid montering är det enklast att spänna ett snöre mellan de två punkter man tänkt att fästa rännan och sedan placera rännkrokarna efter detta (högst 0.6 meters avstånd). Hängrännan skall luta ned mot anslutningen till stupröret med minst en lutning av 0.5 cm per meter.

Stuprör är det vertikala rör som ansluter till den horisontella hängrännan och leder vattnet ner mot marken. Denna kan i nederkant anslutas mot dagvattensystemet eller enbart en utkastare som styr iväg vattnet från huset. Då poängen med hängrännor är att föra vatten bort från huset så går det även att skippa stupröret om man i stället gör hängrännan utskjutande ca 0,5-1m på respektive sida om taket.

Underhåll

• Löv, mossa och andra hinder avlägsnas regelbundet från hängrännan så att vattnet kan rinna fritt.
• Kontrollera att lutningen fortfarande är bra så att inte vatten blir stående någonstans längs rännan. Kontrollera även att rännan fortfarande är hel och inte läcker.
• Kontrollera skarvarna i stuprören så att de inte gått upp eller att röret är skadat så att fasaden stänks ned.

Författare: