VedInnehållsförteckningAtt elda med ved kan både vara ett miljömässigt och ekonomiskt gynnsamt alternativ. Det krävs dock en del kunskap för att eldningen ska fungera som man tänkt sig. Veden Tung och kompakt ved av lövträ ger volymmässigt bäst energiutbyte. Ved av björk, bok eller ek är några exempel. Sådan ved brinner lugnare än ved av gran och furu. På grund av sitt kådinnehåll sprätter barrträ också småglöd, som kan hamna utanför eldstaden. Bra bränslen är också kol, koks och briketter, som har lång och effektiv bränntid. EnergivärdeTeoretiskt avger 10 kg torr ved 50 kWh värmeenergi. Hur mycket av den energin man sedan får ut beror på vilken spistyp som används och hur den eldas. För att ersätta värmevärdet hos 1 liter olja, behövs det mellan 2,54 kg ved. Det fordras alltså noggrann och genomtänkt eldning om man skall få ut lönsam värmeenergi ur spisen. EldningenGod lufttillförsel, torr ved och hög och jämn tempera tur är nyckelord. Många äldre vedpannor är också otillräckligt isolerade. I en del pannor till och med vattenkyls förbränningsrummet. Förbättrar man isoleringen blir förbränningen mer effektiv. För att elden överhuvudtaget ska kunna brinna krävs tillförsel av syre till härden. Den varma röken är lättare än omgivande kall luft, därför stiger de upp genom skorsten, vilket skapar ett undertryck i skorstenens nedre del. Detta gör att luft sugs till härden. När du tänder och tills elden har tagit sig bör du ha spjällen öppna. Sedan kan du anpassa spjällen och eventuella dragluckor så att veden brinner lugnt. Om en spis ryker in då man börjar elda kan det bero på att luften i skorstenen är så kall att draget inte kommer igång. Därför skall man börja med en uppflammande eld av lättantändligt tidningspapper, men inte mycket, så att värmen stiger uppåt. Tjär- och sotutsläppen är som störst i de moment då brasan tänds och då ny ved läggs på. Ingen mörk rökFör att man skall få ut maximal energi ur veden måste förbränningen vara total. Det behövs ganska hög temperatur i härden för att de brännbara gaser som frigörs ur träet skall antändas. Försöker man småelda genom att strypa lufttillförseln alltför mycket går dessa ut oförbrända genom skorstenen. Röken är då mörk. I den situationen förloras dels värmeenergi, dels avsätts sot och tjära i rökkanalen. Detta är lättantändliga beläggningar som så småningom kan leda till soteld, kanske vid en köldknäpp då man eldar hårt under en tid. Eldning i tätortl tätorterna bör man elda flis i större anläggningar, men undvika privat vedeldning i större skala, röken kan vålla obehag. Bor man däremot i mindre tätbebyggt område så kan man elda med ved/flis. I landsorten kan det till och med vara en fördel att elda med ved, eftersom partiklarna i röken är basiska. Även om det är små mängder så bidrar de till att motverka försurningen. Jämför man utsläppen från ved- och oljeeldning för olika ämnen så kommer man till följande slutsatser:
Rening och pinnarKväveoxider, cancerogena ämnen och sot kan renas när man fliseldar i större anläggningar. Den stora fördelen med biobränslen är ju att det inte blir ett tillskott av koldioxid. Visst är det bra att ta till vara kvistar och pinnar på hyggen och använda dem till bränsle. Men man får inte vara för effektiv. Det kan störa näringsbalansen i skogen och öka behovet av skogsgödsling. Man bör helst lämna kvar mindre stammar. Verktyg för vedhanteringVåren är rätt årstid för att kapa och klyva veden. Staplar man veden torrt och luftigt, så hinner den torka tills eldningssäsongen börjar på hösten. Ett vedämne som är kluvet torkar betydligt snabbare än en hel rund bit. Att veden är tillräckligt torr är en förutsättning för att eldningen skall gå bra. Tung och kompakt ved av lövträ avger mest värme. Huggkubbe och klyvyxaHuggkubben skall vara stadig och tillräckligt hög. En klyvyxa är rätt verktyg för att spräcka veden. Yxhuvudet är smalt och kilformat och skaftet är långt. Yxskaft tillverkas av hårda träslag som hickory, ask eller björk. Skaftet på köpta yxor säkras i yxhuvudet med epoxylim, vilket ger en stark och fjädrande infästning. Släggyxa och kilarNacken på en släggyxa är utformad som en slägga. Tillsammans med vedkilar användes släggyxan för att klyva långa eller grova vedstycken. Ämnet som skall klyvas läggs på marken. Först slås en kil in i en naturlig spricka eller i ändträet. Därefter slås ytterligare en eller flera kilar in, tills biten är helt spräckt. Även om yxa och kilar ar härdade för ändamålet finns risk för att små metallsplitter kan fara iväg och skada händer eller ögon. Använd därför handskar och skyddsglasögon. Sköt om yxan
Vedkap
Bågsåg och sågbock
KedjesågAtt kapa ved med kedjesåg kan vara farligt om man inte har vana och kunskap. Det finns hopfällbara sågbockar som är anpassade för flertalet elektriska kedjesågar med maximal svärdlängd 3-50 mm. Kedjesågen fixeras på sågbocken så att den inte kan kasta (hoppar iväg). Svärdskyddet motverkar oavsiktlig kontakt med sågkedjan. VedklyvVedklyven drivs av en elektrisk motor, som via en oljepump ger kraft åt oljehydraulkolven. Den sakta utåt-inåtgående kolven, som du reglerar med spaken, klyver vedträn upp till 50 cm längd. Det finns även klyvskruvar, där veden klyvs mot en roterande konisk gängad skruv. Eftersom skador har uppstått med sådana maskiner, skall man vara extra försiktig, t ex med handskar och kläder som kan fastna. Sådana här maskiner som klyver och kapar ved skall uppfylla Arbetarskyddstyrelsens anvisningar. Priset är högt, så även här kan flera gå samman om inköp.
Denna artikel skrevs först av Jan Gustavson-Berge. Du kan läsa originalversionen här.
Undersidor: |
|