- 1.1.1. Utseende
- 1.1.2. Utbredning
- 1.1.3. Andra arter
- 1.1.4. Kulturhistoriskt och om häxeri
- 1.1.5. Innehåll
- 1.1.6. Odling
- 1.1.7. Läkeväxt
- 1.1.8. Dryck
- 1.1.9. Färgning
- 1.1.10. Kärlek
- 1.1.11. Varning!
- 1.1.12. Källor
- 2. Johannesört
- 3. Allmänt
- 4. Klimatzon
- 5. Jordmån
- 6. Plantering
- 7. Skötsel/gödsling
- 8. Skörd
- 9. Användning
- 10. Källor:
JohannesörtInnehållsförteckning
Hypericum perforatum L. familjen Johannesörtsväxter Hyperiaceae
UtseendeBlir upp till 60-70 cm hög, flerårig ört. Ofta vildväxande. Stjälken hos den äkta johannesörten är kal, ofta rikt smågrening. Den har två längsgående lister, "vingar" Bladen hos H. perforatum är motsatta, elliptiska och liksom genomstugna om man håller upp dem mot ljuset, beroende på att det på bladen finns körtlar fyllda med eterisk olja. Johannesört blommar med doftande, guldgula blommor från juli till september. Blommorna sitter i ganska yviga knippen i stjälkens topp. Blommorna innehåller två olika pigment, ett gult och ett rött. Det röda färgämnet heter hypericin och kommer från en mängd svarta körtlar som det finns särskilt gott om på blommorna. Man ser det tydligt när man gnuggar blommorna mellan fingrarna. Foderbladen är spetsiga och de har, liksom kronbladen, svarta körtlar. Både foderblad och kronblad är fem och fria. Ståndarna är talrika, samlade i tre tydliga grupper. De många ståndarna som sticker ut i mitten gör att de nästan ser ut som små älvor. Den har tre stift. Fruktämnet är översittande och frukten en trerummig kapsel. Fröna är elliptiska, nätmönstrade eller (sällan) fint vårtiga. Kromosomtal 2n=32
UtbredningÄkta johannesört är en av de vanligaste av arterna i släktet johannesörter (Hypericum) Den är vanlig runt om i Europa, Nordafrika, Asien, Australien, Nya Zeeland, Nord- och Sydamerika. I Sverige är den allmän från Skåne till Uppland, sällsyntare norr därom till Ångermanland. Johannesört växer i ängsmark, i skogsbryn och på bergknallar, vanligen på magrare mark än fyrkantig johannesört. Andra arterSläktet har omkring 270 arter, varav sju förekommer i Sverige. Hypericum maculatum och Hypericum perforatum (som denna artikel handlar om) är vanliga medan de andra är ganska ovanliga. Det är lätt att förväxla de olika arterna. Flera olika arter ger röd färg om man krossar bladen. Fyrkantig johannesört - Hypericum maculatumÄr mycket lik äkta johannesört. Den känns lättast igen på sin ljusgröna färg och de tydligt fyrkantiga och nästan ogrenade stjälkarna. Foderbladen är små och trubbiga och kronbladen är klargula och mer än dubbelt så långa som foderbladen. Fyrkantig johannesört förekommer allmänt från Skåne till Jämtland, sällsynt längre norrut. Kärrjohannesört - Hypericum tetrapterumStjälken är upprätt med tydliga vingkanter och bildar utlöpare från basen. Bladen är bara en till två centimeter långa, de är äggrunda, något stjälkomfattande och har genomskinliga körtelprickar. Blommar i juli-augusti med ganska små blekgula blommor. Blommorna har långsmala spetsiga foderblad som är nästan lika långa som de blekgula kronbladen. Förekommer bara i Skåne, där den växer på fuktig, kalkrik mark, i kärr, fuktängar och längs bäckar. Fyrkantig johannesört och kärrjohannesört kan ibland bilda hybrider. Luden johannesört - Hypericum hirsutumLuden johannesört är hårig och upprättväxande och har motsatta blad och blekgula blommor. Den kan bli upp till 80 cm hög, stjälken är trind, styv, finluden och vanligen ogrenad. Bladen är småludna, äggrunda, nästan oskaftade och har inte svarta körtlar i kanten. Bergjohannesört - Hypericum montanumDvärgjohannesört - Hypericum humifusumHedjohannesört - Hypericum pulchrum
InnehållAntrakinonföreningar hypericin och pseudohypericin (= total hypericin vid dosangivelser); flavonoider: rutin, hyperosid, isoquercitrin; fenoler: kaffesyra, klorogensyra, garvämnen. Eterolja med metyl-2-oktan, alfa- och beta-pinon. Fröna innehåller ett antibiotikaliknande ämne. Hypericinet är besläktat med ett av färgämnena i blodet. OdlingLättodlad i sol och halvskugga. Den växer bäst på neutral till sur jord, inte lika bra på alkaliska jordtyper. Förökas med utlöpare eller frö. Så de mycket små fröna på våren i förberedda sålådor eller brätten. Täck med Perlite. Groningen tar vanligen 10-20 dagar, beroende på vädret. När plantorna är hanterbara planteras de ut efter avhärdning, med 30 cm mellanrum. Om man vill dela etablerade plantor så görs det på hösten. Om man vill hindra självsådd så bör man skära tillbaka plantan efter blomningen. Johannesört är fullt härdig och behöver inte täckas på vintern. Den odlas kommersiellt i USA:s nordvästra stater och framför allt i präriestaterna. Den odlas också i Kanada, Australien och Tyskland. Många växter tål inte att pollen från en blomma hamnar på pistillen i samma blomma. Det blir det en form av inavel - självpollination. Johannesört tycks dock tåla inavel. Insekterna kravlar i blommorna och de hittar mycket pollen men ingen nektar. När de äter pollen, får de pollen på benen och på kroppen. Några pollenkorn gnids av på pistellernas klibbiga märke. Troligen är det så att tillräckligt många pollenkorn hamnar på andra johannesörtsblommors pistiller för att det nödvändiga utbytet av gener skall ske. Självpollination har en stor fördel, det blir många frön. LäkeväxtJohannesört kallas enligt Jill Rosemary Davies bok “Johannesört” ofta för mirakelörten, eftersom den kan bota så många olika åkommor. Inom den kinesiska medicinen har örten varit i bruk i mer än 4 000 år och i Europa har den använts i mer än två årtusenden. Dock kan jag inte hitta något om den i Arvid Månsson Rydaholms bok. “En myckit nyttigh örta-book”. Växten har läkande verkan. Den eteriska oljan har sårläkande och inflammationshämmande verkan, som stöds av garvämnenas sammandragande egenskaper. Därför kan den användas som lindrande medel på blåmärken och värkande leder. Imanin och novoimanin har antiseptisk effekt, särskilt vid andra och tredje gradens brännskador, men även vid andra sårskador. Flavonglykosiderna är bl a milt urindrivande, kramplösande och stärker även kapillärkärlens väggar. Saponinet kan bl a främja upptaget av de övriga beståndsdelarna i mag- och tarmkanalen. Hypericin har en klart antidepressiv effekt. Den hjälper till att balansera svängningar i det autonoma nervsystemet och har god effekt vid sängvätning och vid överkänslighet för väderomslag. En substans i blommorna, hyperforin, anses stärkande på nervsystemet. Koncentrationen stärks samtidigt som man blir lugnare. Lotioner av johannesört kan användas mot vrickningar och blåmärken framförallt om huden är inflammerad eller smärtar. Man tar knoppar och blommor som läggs att dra i mandel- eller olivolja. Den silade oljan används till omslag. Te av johannesört (Hypericum perforatum) anges i FASS (Farmaceutiska specialiteter i Sverige) som traditionella växtbaserade läkemedel. Som ren läkeväxt är det viktigt att rätt sort av H. perforatum odlas. Nordamerikas indianer använde bladen som lugnande medel. DryckBlomknopparna används som brännvinskrydda och färgar brännvinet djuprött. Brännvinet har fått namnet hirkum-pirkum, som är en förvrängning av det vetenskapliga namnet. Knopparna har även använts som ersättning för humle vid bryggning av öl. Hirkum Pirkum göra man genom att ta nästan sprickfärdiga knoppar och låter dem dra i svagt brännvin (s.k. Special) ca 10 dagar. Sedan häller man av brännvinet, som är ljusrött och blir till en kraftfull essens. Denna spädes sedan med okryddat brännvin till önskad smakstyrka. Man kan själv plocka blommor och knoppar, torka dem och göra te. FärgningBlommor i alun ger gul ullfärg. I alkohol lilaröd färg till silke. Linné skriver i Flora Oeconomica år 1749 att med blommorna “sätter bonfolket på brännewin purpurfärg”. KärlekEnligt Marguerite Walfridson har johannesört betydelse som kärleksört. Johannesörtsoljan, som man gnider sina värkande händer, armar och axlar med, fungerar också bra som först lugnande sedan eggande massage inför en kärlesakt. Massage och beröring i alla former skänker ro och närmast en euforisk känsla som lätt leder vidare till ömhet och kärlek. Varning!OBS! Färska blad innehåller ämnen som kan verka irriterande på hud och slemhinnor och förtäring av den färska örten eller växtsaft på huden kan orsaka ökad känslighet för solljus. Man skall inte äta johannesört samtidigt som man tar annan medicin, effekten av denna andra medicin kan påverkas. Även effekten av preventivmedel kan påverkas, utebli, om man tar johannesört. Det har hänt att boskap blivit förgiftade av johannesört. Författare Denna artikel är baserad på en text skriven av Lisbeth Flising. Du kan läsa originalversionen här.
KällorVirtuella floran 2010-03-16
JohannesörtHypericum Wilhelm Raattamaa AllmäntBland Hypericum-arterna finns det såväl vintergröna som lövfällande arter. Många arter har förvedade stammar och bildar en riklig mängd gula blommor. Äkta johannesört (Hypericum perforatum) ska ej förväxlas med fyrkantig johannesört (Hypericum maculatum). Här kommer vi att hålla oss till den äkta johannesörten. Hypericum perforatum är en flerårig ört med 30-50 centimeter höga, upptill förgrenade, tvåkantiga stjälkar med motsatta, smalt ovala blad försedda med genomskinliga oljeceller. Den har tämligen stora gula blommor, samlade i knippen och som blommar i juli till augusti, växten är allmänt förekommande på backar och utefter vägkanter från Skåne till Norrland. Den har terpentinliknande doft. Få örter har haft en så djup förankring i folktron som johannesörten. Dessutom erbjöd vissa egendomligheter hos växten stora möjligheter att förknippa den med signaturlärans föreställningsvärld. Johannesörten har sedan mycket länge och långt fram i tiden kallats för mansblod. Dioscurides, som var forntidens förnämste forskare inom botaniken och farmakologien (omkring 50 e. Kr.) kallade också växten för "androsaimon" d.v.s. mansblod. Namnet syftar på växtsaften, som blir röd då den kommer i kontakt med luften. KlimatzonVäxer i klimatzon I - IV. JordmånJohannesört föredrar jord som är rik på näringsämnen och humus, och den ska vara väldränerad. Ju lättare jord desto bättre trivs växten. PlanteringFörökning med sticklingar utföres på senvåren eller på försommaren. Skötsel/gödslingDöda grenar bör avlägsnas. Johannesört omplanteras ej, och bör inte beskäras annat än vid frostskador. Är mycket lättskött och robust. Gödsla med kompostjord. SkördÖrten insamlas under blomningstiden, torkas och finfördelas före användning. AnvändningJohannesörten har använts och används både i konventionell farmakologi och naturmedicin som smärtstillande och nervlugnande medel, mot matsmältningsbesvär och diarré samt som milt sömnmedel. Örten är verksam vid depressioner framför allt i samband med klimakteriet. Johannesört används även inom barnmedicinen vid sängvätning, nattskräck och stamning. Är även kramplösande. Dosering: En matsked av den torkade, finfördelade örten ges i ett uppkok med en kopp vatten och silas. Härav tas 1-2 matskedar om dagen. Apoteken har tidigare berett "johannesolja" genom att koka blommorna med olivolja. Denna vackert rosenröda olja har utnyttjats som liniment på giktbrutna lemmar, därav namnet "gnidolja". Den användes också till att smörja på brännskador, svårläkta sår och hemorrojder. I dag är en av johannesörtens viktigaste användningsområden som brännvinskrydda (Pirkum-snaps). Örten innehåller garvsyra, en flyktig olja som är sårläkande och inflammationshämmande, flavonoider d.v.s. ett gult färgämne som är milt urindrivande, kramplösande och stärker kapillärkärlens väggar, hypericin d.v.s. ett rött färgämne med klart antidepressiv verkan, fytocider med antiseptisk verkan, saponin som främjar upptaget av de övriga beståndsdelarna i mag-tarmkanalen och garvämnen som har sammandragande egenskaper.
Från gamla Handboken: Johannesört Källor:FOBO:s handbok, 1980 Örtabok, Natur och Kultur Läkeväxter förr och nu, Forum Naturmedel, Hälsokostrådet 1992 |
|