Utseende

Lavendel är en flerårig, aromatiskt doftande, grågrön halvbuske som blir omkring 50-100 centimeter hög. Det finns även dvärgformer med kompakt växtsätt som är lägre. Exempel på detta är sorterna ’Hidcote Blue’ och ’Munstead’, som blir 25-40 cm höga. Stjälken är kantig, grön och från andra året träaktig. Bladen är filthåriga och lansettlika med inrullad bladkant. Lavendel blommar i juli-augusti med blåvioletta (finns också vita och rosa) blommor som sitter i kransar i axlika, toppställda, långskaftade blomsamlingar. Högblad rödbruna, foder femflikigt med nästan likstora flikar, övre flikar med litet bihang. Kronan är tvåläppig, med en kort överläpp och en treflikig, kort underläpp. Den har fyra ståndare som ej är utskjutande. Torkade blommor avger en ren, god och långvarig doft. Både blad och blommor innehåller eterisk olja, dock skiljer doften mellan dem. Fröna består av fyra lena, bruna små nötter i varje frukt. Kromosomtal: 2n=54.

Andra arter av Lavendel

Släktet Lavandula har 30 arter. Flera olika arter och hybrider odlas, främst i Sydeuropa, för att framställa olja till kosmetikaindustrin. Vanligast i odling är den fertila hybriden lavandin (L. x intermedia), som är en korsning mellan arterna L. angustifolia och L. latifolia.

Några sorter av Lavandula angustifolia:

’London pink’ - med blekt rosa blommor
’Nana alba’ - 4-5 cm långa, vita blomspiror, silvergrått, tätt bladverk. Höjd 30 cm
’Folgate’ - starkt purpurblå blommor och smala grågröna blad
’Vera’ - mörka blommor, smalare, silvrigare, tätare blad än hos den rena arten.
’Bowles’ - ljust blå blommor, medellångt ax. Medellånga, smala, grågröna blad
’Rosea’ - rosa blommor, medellånga, gröngrå, smala blad

Utbredning

Lavendel är en odlad art som ibland kan påträffas förvildad i Sydsverige. Arten hör hemma i Medelhavsområdet. De största odlingarna finns i Frankrike, Provence, Spanien och Ungern. I Sverige är den härdig upp till södra Norrland. Arten finns omnämnd redan under medeltiden. Den har odlats sedan 1400-talet i Sverige. I Europa spreds växten med munkar som allt sedan dess har odlat den i sina klosterträdgårdar.

Kulturhistoria

Lavendeln uppmärksammades på 1500-talet för sin väldoft och förunderliga förmåga att lindra stelhet i leder och motverka trötthet.

I England fördes lavendel i stora kvantiteter från landsbygden in till Londons örtmarknad och ett av dåtidens mest hörda rop på gatorna var: ”Vem vill köpa min lavendel?” Man strödde lavendel på golven för att dölja obehagliga lukter såväl inifrån husen som utifrån gatan. Små buketter av lavendel bars för att avvärja pest och andra farsoter.Hildegard av Bingen skrev om lavendel i Physica under namnet ”lavendula”. Hon avrådde uttryckligen från att använda växten för invärtes bruk, men prisade dess starka doft och rekommenderade växten mot löss.

Intressant är att Arvid Månsson inte tar upp lavendel i sin ”En myckit nyttigh örta-book”. Åtminstone inte i innehållsförteckningen.

Odling

I medelhavsområdet växer lavendel på soliga sluttningar på kalkrik berggrund. Här rekommenderas att man odlar den på soligt ställe och öppet eller luftigt för att hålla svampsjukdomar borta. Jorden bör vara genomsläpplig, sandjord med kalk. Lavendel, liksom flera andra medelhavsväxter, älskar kalk. I leriga jordar har den svårt att överleva våra bistra vintrar, speciellt om den odlas på plan mark där vatten lätt blir stående. Gärna på en växtplats där vattnet kan rinna av, kanske en upphöjd bädd.

Förökning genom sticklingar, 10-20 cm långa stjälkar som inte blommar på våren. Låt dem rota sig i en blandning av barkmull, torvmull och sand. Ta halvförvedade sticklingar på sommaren eller tidigt på hösten av kraftiga, nya skott. Plantera sticklingarna i större kruka när de väl har rotat sig och övervintra dem i ouppvärmt växthus eller drivbänk. Plantera ut dem på våren i väldränerad näringsrik jord. Man kan också ta avläggare. Avläggare gör man lättast på hösten, brukar lyckas bra med de flesta lavendelsorter. Fröförökning av rena arter sker bäst med färskt frö på hösten. Så i krukor på sensommaren-hösten, täck med nät eller dylikt som håller fåglar och möss borta. Jag har mött många som anser att det är svårt att få lavendelfrön att gro.

Gallring till 45-50 cm avstånd. Om man vill ha den som häckväxt så räcker 20-30 cm mellanrum. Klipp bort vissnade blomstjälkar. Beskärning av yviga plantor på senhösten eller vårvintern. Klipp dock inte ner till gammal ved, den skjuter sällan skott. Skörda blomstjälkarna just när blommorna slår ut. Bladen kan skördas när som helst.

Innehåll

Enligt Det Bästas Örtmedicin och växtmagi innehåller lavendel: Eterisk olja med 30-60% estrar, huvudsakligen linalyacetat, samt greniol, l-linool, limeng och något ceineol. Enligt Lilla klosterapoteket är innehållet eterisk olja med bla. kamfer, milda Lamiaceae-garvämnen (i synnerhet rosmarinsyra) samt kumarin och flavonoider.

Användning

Lavendel odlas som prydnadsväxt i trädgårdar och parker, framförallt används den som kantväxt. Lavendel är mycket vacker som låg häckväxt och avdelare i örtagårdar.

Blommorna användes redan under antiken som parfym och tillsats i tvättvattnet. Långt innan tillkomsten av deodoranter och badsalter använde romarna lavendel i sina badinrättningar. Blommorna kan användas till hud- och ansiktsvatten för känslig hud, det stimulerar celltillväxten och är bra mot finnar. Blomskotten kan skördas och användas till lavendelpåsar och potpurrier. Lavendeloljan som utvinns ur blommorna, används främst vid tillverkning av parfym, eau-de-cologne och tvål. Enligt Mabberley (1997) produceras omkring 1000 ton lavendelolja per år av kommersiella odlare.

Lavendel brukar räknas till kryddväxterna och man lär kunna använda den till örtte. I Sydeuropa används bladen för att krydda kött, särskilt vilt. Blommorna kan smaksätta örtgelé, vinäger, skorpor eller kakor. Ta då sparsamt av lavendel, så att det inte smakar tvål. Lavendelblommor kan kanderas.

En tinktur av torkade lavendelblommor används invärtes som lugnande vid oro, yrsel, migrän och insomningsbesvär. Den ansågs också som ett kramplösande, urindrivande och ”magstärkande”, medel. Den lindrar även vid diarré och irriterad mage och tarm (uppkördhet, gasbildning). Utvärtes används den som sårmedel, hudretande, ökar genomblödningen och används därför som smärtlindrande medel vid ryggskott och andra muskelsmärtor och reumatiska besvär. Oljeessens är antiseptisk, milt lugnande och lindrande, särskilt vid insektsbett och mindre (avkylda) brännskador. Stryk en droppe olja på tinningen för att lindra huvudvärk.

Lugnande lavendelte gör man genom att slå 2 dl hett vatten över 2 tsk lavendelblommor och låta det dra 5 minuter. Man kan få starkare verkan genom att växla om med te på läkevänderot.

I flera av böcker kan man läsa att sex droppar olja i badvattnet lugnar oroliga barn så att de somnar lättare. Man kan ju alltid pröva. Andra tips vid sömnstörningar i allmänhet, alltså inte främst barn, är att inta 1- 4 droppar lavendelolja på en sockerbit eller droppa 1 droppe lavendelolja på huvudkudden eller fylla kudden med lavendelblommor. Man kan också droppa olja i vattnet i en doftlampa någon timme innan sänggående.

I linneskåpen lade man förr små broderade lavendelpåsar som gav linnet en behaglig doft och lavendeln ansågs motverka mal. Detta är forfarande ett gott tips. Lavendel kunde även sys in i kläderna för att hålla loppor och löss borta.

Lavendel ingick ofta i kvinnornas kyrkbuketter, som de hade med sig till kyrkan för att lukta på och förströ sig med under gudstjänsten.

Torkade stjälkar kan användas som braständare. Lägg vissnade eller torkade stjälkar i brasan så luktar hela rummet lavendel.

Författare

Denna artikel är baserad på en text skriven av Lisbeth Flising. Du kan läsa originalversionen här. 

Källor:

Den virtuella floran
Lisbeth Almark: Doftande Växter till nytta och nöje  Prisma 2005
Anna Bergenström: Annas örtagård - om glädjen att odla och använda kryddor  Bonnier Alba 1993
Jekka Mc Vicar: Örtaboken Wahlströms förlag 1994
Lesley Bremness: Vår Örtabok Prisma 2000
Örtmedicin och växtmagi  Det Bästa 2001
Pater Kilian: Lilla Klosterapoteket Wahlström och Widstrand 2005
Anemette Olesen: Hekseurter Skarresøhus Forlag 2006
Kerstin Ljungqvist: Nyttans växter Calluna förlag 2006