Innehållsförteckning
Inga stycken
I självhushållet bjuder geten sin människa på flera fina produkter: mjölk, kött, skinn, ull, ragg, gödsel - liksom mjuka pussar och många goda skratt. Den som vill kan även träna sin get att dra, bära, gå i koppel, vara rumsren med mera. Som motprestation ger vi dem ett så gott liv vi kan åstadkomma, både fysiskt och psykiskt.
"Fattigmans ko" var ett vanligt namn på geten förr, eftersom även fattiga kunde hålla en get för mjölkens skull. Vid tiden för citatet ur "Nordisk Familjebok" här nedan fanns ca 170 000 getter i Sverige, medan vi idag bara har något tusental djur kvar.
| "Getterna, som till sitt väsende mycket skilja sig från fåren, äro muntra, odygdiga och begifna på allahanda upptåg, men på samma gång kloka och läraktiga. Bocken är ondsint och stridslysten, geten deremot mildare till lynnet. För menniskan äro getterna till stor nytta genom köttet, den synnerligen närande mjölken, hvaraf ost och smör beredas, håret (ullen) och skinnet m. m. De äro mycket lätta att underhålla, ty de finna föda nästan öfverallt, och blifva derför särskildt de fattiges husdjur. Men de kunna också, om de icke tillräckligt öfvervakas, göra stor skada genom sitt begär att bita af knoppar, löf och bark på träden." Ur "Nordisk Familjebok", utgiven år 1882 |
