Mer Mer Skriv ut sida Editera sida

Kvävekällor

     

    <style type="text/css"></style>

    Claude Aubert

    Del 1 Allmänna fakta

    1. Kvävefixering från luften av symbiotiska bakterier

    Den största kvävekällan i ett ekologiskt jordbruk är luften, som innehåller obegränsade mängder kväve. Detta kväve fixeras huvudsakligen av symbiotiska bakterier.

    a) baljväxternas symbiotiska bakterier.

    Dessa är de bäst kända och de som kan fixera den största mängden kväve. Detta kväve används delvis, eller i vissa fall helt, åt att försörja baljväxten själv. Vissa baljväxter kan emellertid lämna ansenliga mängder kväve åt efterföljande grödor.

    Baljväxt

    Total kvävemängd som fixeras av växten, kg/ha

    Kvävevinst efter skörd kg/ha

    Lucern

    300-600

    100-200

    Klöver

    150-300

    75-150

    Lupin

    -300

    30-100

    Ärtbaljväxter (soja, böna, ärtor, linser)

    -120

    -30-+30

    b) Symbiotiska bakterier hos andra växter.

    Undersökningar har visat att andra växter än baljväxter kan fixera kväve med hjälp av symbiotiska bakterier. Denna egenskap har man hittat hos träd av släktet Alnus, (al), Havtorn, Ceanothus, Purshia (buskar som är mycket vanliga i USA), men även hos gräsväxter, särskild i tropiska områden. Man har funnit att majs, råg och bovete kan fixera kväve med hjälp av symbiotiska bakterier.

    2. Kvävefixering från luften genom mikroorganismer.

    Många mikroorganismer kan fixera luftens kväve. De mest kända är de aeroba bakterierna (azotobakter, beijerinckia), de anareoba bakterierna (clostridium) och mikroskopiska alger.

    I risodlingar kan cyanofyceer (mikroskopiska alger) inte bara försörja växten med det kväve den behöver, utan även berika jorden med kväve.

    Mängden som fixeras av de fria mikroorganismerna beror på jordens biologiska aktivitet. I tempererat klimat verkar den vara ganska liten (mindre än 50 kg/ha/år) och i tropiska klimat något större.

    3. Kvävetillförsel med organiskt material

    Allt organiskt material innehåller kväve, men det är inte omedelbart tillgängligt för växterna.

    • kolrikt, kvävefattigt organiskt material (halm) tillför inte på en gång kväve till jorden, tvärtom kan det binda det kväve som redan finns tillgängligt i jorden, vilket utnyttjas av de cellulosanedbrytande bakterierna, och kan därigenom ge upphov till kvävebrist. Detta kväve återfinns i humusen och frigörs efter hand vid mineraliseringen av humusen.

    • kväverikt, kolfattigt organiskt material (ungt gröngödsel, färsk grönmassa, djurgödsel, biprodukter från jordbruksindustrierna, sädeskorn med mera) tillför kväve som snabbt kan utnyttjas av växterna. Det är alltså denna typ av organiskt material man måste tillföra för att växterna ska få det kvävekomplement de behöver. Denna tillförsel bör ej göras för långt i förväg, då försvinner den delvis genom denitrifikation eller genom urlakning.

    4. Regnet

    Regnvatten tillför ansenliga mängder kväve, särskilt i tropiska områden. Åskregnen är speciellt kväverika (bildande av nitrat genom elektriska urladdningar). I tempererade klimat uppskattas kvävetillförseln genom regnvatten till cirka 5-25 kg/ha/år, i tropiskt klimat förmodligen mycket mer.

    Del 2 Praktisk tillämpning

    För att tillförsäkra växterna en god kväveförsörjning utan att använda konstgödsel är det viktigt att följa visa regler:

    1. a) en varierad växtföljd med inslag av baljväxter.

    2. b) samodling med säd och baljväxter.

    3. c) aktiviering av jorden genom en jämvikt mellan mineralgödsel och organisk gödsel, en lämplig jordbearbetning, användning av gröngödsel, marktäckning.

    4. d) återföra allt organiskt material till jorden.

    5. e) Kväverikt organiskt material används på krävande grödor vid den tidpunkt det behövs.

    6. f) Begränsning av kväveförlust genom urlakning, genom att öka humusmängden och genom att lämna jorden bar så lite som möjligt, särskild under regniga perioder.

    Kväveinnehåll i några organiska gödselmedel

    Kogödsel

    0,3-0,6 procent

    Fårgödsel

    0,8 procent

    Halm

    0,5 procent

    Ärthalm

    1 procent

    Rötslam

    0,5-0,7 procent

    Urin

    1,5 kg/kubikmeter

    Hönsgödsel

    1-7 procent

    Blodmjöl

    10-13 procent

    Hornmjöl

    12-15 procent

    Köttmjöl

    9-11 procent

    Fiskmjöl

    4-20 procent

    Ullavfall

    3-9 procent

    Benmjöl

    2-4 procent

    Guano

    16 procent

    Kväveinnehåll i gröngödslets ovanjordiska delar

     

    kg N/ha

    Baljväxter:

     

    Klöver

    30-70

    Vicker

    50-70

    Åkerböna

    30-100

    Vicker-ärtor-åkerböna

    50-120

       

    Korsblommiga

     

    Raps

    50-100

    Senap

    40-80

    När det gäller baljväxter måste man lägga till det kväve som fixeras av symbiotiska bakterier och stannar i jorden.


    Alternativ.nu | Om handboken | Support