Varför kompost?

I genomsnitt består avfallet från ett svenskt hushåll av 25-35 viktsprocent köks- och trädgårdsavfall, av vilket det mesta hamnar på tipp eller bränns. Båda delarna är ett oerhört brott mot sunda ekologiska principer. En självförsörjare ser organiskt "avfall" som något ytterst värdefullt, vilket genom marktäckning och kompost förädlas till bra jord. Några positiva effekter av kompostering är:
Kretsloppet för organiskt material bryts inte. Ett lokalt kretslopp byggs istället upp.
Jorden tillförs nyttigheter som gör växterna både godare och friskare.
Behovet av sophämtning minskar. Samhällets transportarbete blir mindre, energi och resurser sparas.
Behovet att köpa gödsel- och jordförbättringsmedel blir också mindre.
Till förutsättningarna för kompostering hör ju såklart att du har nånstans att lägga den färdiga jorden. Det kan vara i rabatter, blomkrukor, på gräsmattor och odlingsjord eller bland träd och buskar.  
 

Komposteringens grundstenar

Det är inte så komplicerat trots allt det här med kompostering. det behövs några saker för att det skall funka optimalt.

- Syre, undvik att ha för stor kompostbehållare och tillsätt rätt mängd med "fluffigt" kolbaserat strö.

- Fukt. Om komposten torkar så stannar processen (jämför med lagringssätt, torkade blommor med mera). En torr kompost vattnas eller strös mindre. Blir komposten för blöt får man lakvatten (tillsätt strömedel och rör om i behållaren). Bästa fukthalt är cirka 60%, komposten är då blöt som en urkramad tvättsvamp.

- Värme. När kalorier bryts ner alstras värme, kalla dagar "ryker" komposten. Nedbrytningen fungerar bäst vid 40-50 grader. Då komposten fryser avtar nedbrytningen (jämför med frysen). Ökar temperaturen startar komposten och smådjuren letar sig åter till behållaren. Avkylning motverkas med fungerande process och isolering.

- Balansen mellan kol och kväve. I en hushållskompost finns mycket som är kväverikt. Stor betydelse för nedbrytningens hastighet och slutresultat är balansen mellan kol och kväve, som betecknas C/N-kvot. Blir det för mycket kol går nedbrytningen långsamt. För mycket kväve ger ammoniaklukt och kväveförluster till luften. Bästa C/N-kvoten är 25-50/1. För att balansera hushållsavfallets kväve blandas det i behållaren hela tiden med torv, löv, halm, bark eller sågspån. 
 

Hantering

Under diskbänken i köket kan man ha en tioliters plastspann (lock finns att köpa till). I den hamnar alla rester från mataktiviteter. Det kan vara skal, rens från matberedning och matrester. Här lämnas också delar från krukväxter, skräp som sopats upp från golvet mm. Det är ofta inget problem med lukt eller ohyra om allt är i sin ordning, se till att locket håller tätt om det blir bananflugeinvation. Om man inte har en varmkompost kan man ha flera hinkar med lock som man fryser ute och blandar i komposten till våren när det kommer igång igen. 

Från trädgården kommer blast, ogräsrens (rötter från kirskål, kvickrot, maskros och tistel samt ogräs som satt frö kan brännas först, innan det strös i komposten eller direkt på landet), grästorv (delas i knytnävsstora bitar), löv, gräs mm. Odlar du med marktäckning kan blast, gräs, löv och en del ogräs bli till täckmaterial direkt på marken istället. Från omgivningarna kan du, beroende på var du bor, hämta gräsklipp från grannar (som ännu inte förstått finessen med kompost eller marktäckning), löv, nässlor, tång, bark, gödsel från djur mm.  
Förutom detta kompostmaterial behöver bara en del jord blandas i. Du kan dock pytsa i tillsatser för att förbättra omsättningen, berika komposten så att slutprodukten blir värdefullare, samt förmedla kalk, benmjöl och liknande till jorden. Sådana tillsatser kan vara köttmjöl, blodmjöl, hornmjöl, hornspån, fjädermjöl, benmjöl, hönsgödsel, stenmjöl, algmjöl och kalk. Man kan ha en spann där man blandat lite av varje, vilket man sedan kan strö ut i komposten då och då under dess uppbyggnad. Den som vill kan också i komposten tillföra ett biodynamiskt kompostpreparat. Det består av särskilt beredda växtdelar från nässla, ek, maskros, kamomill, rölleka och valeriana. 
Olämpligt att kompostera är tex. Tobak, aska, damsugspåsinnehåll,....

Kallkompost

Varmkompost

Egentligen är alla arbetande komposter varmare än sin omgivning. I en "varmkompost" är processen snabbare och värmeutvecklingen bitvis kraftig, upp emot 70 grader. Nedbrytningen sköts framförallt av svampar och bakterier. I senare svalare skeden vandrar kompostmask in i materialet.
 
Snart standard
Varmkompostering prövas nu på ett flertal platser i landet och kommer om några år att vara en tvingande standard i alla hyreshusområden. Fördelarna med denna metod i tätbebyggt område är att volymen på hushållsavfallet snabbt minskar och att det ligger skyddat i behållaren. En varmkompost kan också hållas igång året om och placeras inomhus. 
 

Maskkompost

En maskkompost skiljer sig från en varmkompost genom att hålla en lägre temperatur och innehåller en betydligt större mängd maskar. Maskkomposten är ett bra alternativ om man vill ha en liten kompost, som till exempel kan få plats på balkonen eller till och med under vasken. 

Se Maskkompost

Rötgasanläggning