- 1. Smaragdanka
- 2. Pekinganka
- 3. Rouenanka
- 4. Löpanka
- 5. Svensk Myskanka
- 6. Aylesburyankan
- 7. Khaki Campbell
- 8. Svensk blå anka
- 9. Svensk gul anka
- 10. Källor:
Ankraser
Innehållsförteckning
SmaragdankaDen härstammar från Nordamerika och är känd från tidigt 1800-tal. Den är helt svart men glänser i gröna nyanser i solljus. Kroppen är kompakt och lite rundad. Smaragdankan väger max ett kilo. Äggvikten är ca 55 gram och den kan lägga upp till 80 ägg om året. Smaragdankan är en bra ruvare så man behöver inte bekymra sig om att skaffa en äggkläckare. Vill man kläcka ägg av andra andarter så är smaragdankan en bra fostermor. Smaragdankan är en mycket bra flygare så man bör vingklippa dem när man köpt nya. När de blivit vana att få mat på en plats så kommer de normalt hem efter sina flygturer. Smaragdankan anses oftast som en prydnadsanka men köttet och äggen är helt utmärkta i hushållet.
PekingankaDen vita pekingankan från kina är nog den ras som är mest spridd över världen och den som är sinnebilden för begreppet anka. Den är en tung ras (3-5 kg) och hålls både för köttets och äggen skull (100-200 ägg per år). Avelsarbetet för de ankor som finns i västväelden har skett dels i USA, dels i Tyskland. den tyska typen är lättare än den amerikanska. Äggen väger ca 70g och är vit gula. Pekingankan är inte någon god ruvare.
RouenankaRouennankan liknar sina förfäder gräsänderna men är betydligt större. Den kommer från Normandie i Frankrike, är i storlek som pekingankan (3-5 kg) men växer långsammare. Den är inte heller någon bra ruvare men kan lägga 80-100 ägg per år. Äggen är gröna och väger drygt 80g.
LöpankaPå 1850-talet imorterade man de s k löpänderna från Indien till England, där de vidareutvecklades till en tam ankras. De är smala lätta fåglar (ca 2 kg) med överdrivet uppråttstående ställning, vilket beror på att fötterna sitter extremt långt bak. De värper bra (upp till 300 ägg årligen), men på senare år har aveln gynnat extremvarianterna utan hänsyn till äggproduktionen, vilken sjunkit. Löparankorna springer nästan alltid omkring på rad, vilket ser komiskt ut. Svensk MyskankaDen svenska Myskankan kommer ursrpunglien från Sydamerika. Men den har funnits i Sverige i flera hundra år och har under denna tid anpassat sig till svenska förhållanden. Därför räknas den idag som en svensk lantras. AylesburyankanÄr en stor engelsk ras, sedan gammalt odlad och välkänd. Fjäderskurden är helt vit och mycket rik. Kroppen är lång, ryggen bred och nästan vågrät. Näbben är köttfärgad, de korta, ganska kraftiga benen är orangegula.
Khaki CampbellRasen är uppkallad efter mrs Campbell i Gloucestershire, England, och känd sedan 1901. Khaki ger en antydan om fjäderfärgens likhet med den brittiska khakiuniformens färg. Rasen är en korsningsprodukt av Rouenanka och Indisk löpand. Dessutom har Gräsand inkorsats. Khaki Campbell är något större än löpanden och bär kroppen något mindre upprätt. Rasen är härdig och förnöjsam, snabbvuxen och en god fodersökare. Den förnämsta egenskapen hos Khaki Campbell är dess höga äggläggningsförmåga. Under gynnsamma förhållanden kan äggproduktionen uppgå till i medeltal 250 och ännu flera ägg per år. Äggstorleken är ca 80 g.
Svensk blå anka
Svensk gul anka
Källor:Anne Terrell.Ian Kay, Chris Ashton: Call & Other Bantam Ducks
Dave Holderread: Storey's Guide to raising ducks Heinz-Sigurd Raethel: The New Duck Handbook Kolmården: Våra djur Viktor Schmidt: OM HÖNS, ANKOR, GÄSS, DUFVOR OCH KANINER - Deras skötsel och vård |
|