Parasiter (större rubrik)

Det finns en mängd olika parasiter - både yttre och inre - som angriper höns. I Sverige är parasitproblemen mycket vanliga hos både hobby- och värphöns, främst är det de yttre parasiterna som - när de väl har fått fäste - kräver stort arbete att bekämpa.

Parasiter kan komma till den befintliga hönsflocken med nya djur, från vilda fåglar eller med kontaminerad utrustning såsom t.ex. transportlådor och äggfack. När hönsflocken väl har blivit drabbad av parasiter krävs noggrann desinficering främst av miljön de vistas i; hönshuset, men ibland kan även hönsen behöva lite hjälp att bli parasitfria och det går att behandla dem med olika medel.

I Sverige samt EU finns inga godkända läkemedel för behandling av yttre parasiter men det finns en del medel som ändå tillhandahålls och används flitigt. Ett av dessa är ett naturläkemedel som är baserat på Pyrethrum (från örten Krysantemum) och det är mycket giftigt för insekter, och det bryts ner snabbt (inom 24 h). Det kan både användas i miljön samt på hönsen. Något annat som kan användas är kiseldioxid, som egentligen inte alls är giftigt men som torkar ut parasiterna och hämmar deras rörelser. Mänga hönsägare tar till knep som att använda citronolja, andra strör kalk i hönshuset och knådar in lite av det i hönans fjäderdräkt. Kalket kan också blandas in i hönsens sandbad, på det sättet kan de sköta renhållningen själva. Det går att spola hönshuset, när det är tomt på höns och strömedel, med het vattenånga (110-130 grader) så att parasiterna dör. Torkade blad av örter (malört, åbrodd, vinruta, renfana och ormbunksblad) i värpredena är också ett sätt att hålla undan de små odjuren (observera att bladen läggs unde ströet så att inte hönsen intresseras av och plockar bort dem). Det går även att placera ut s.k. rovkvalster i hönshuset, som livnär sig på parasiter men som lämnar hönsen ifred. Om denna metod tillämpas så ha i åtanke att även rovkvalstren dör vid behandling av giftiga medel och exempelvis kalkning.

Löss (titeltext behöver vara större)

Det finns ungefär 40 olika arter av löss där de flesta lever på döda hudrester medan andra arter suger blod. Lössen i fråga angriper inte enbart höns utan även andra fjäderfän. De sprids oftast med vilda fåglar men kan även komma till hönsflocken via nya individer eller med kontaminerad utrustning. Inom hönsflocken smittas parasitfria individer genom att komma i kontakt med de parasitinfekterade, ex. att en hönsmamma smittar sina kycklingar när hon värmer dem under sig. Till skillnad från ex. hönsloppor och kvalster lever lössen direkt på hönsen, under hela sin livscykel.

Utseende (titel större an brödtexten)

Lössen är ca 1-6 mm långa (beroende på art), ljusgula till gulbruna, vinglösa och sitter antingen stilla eller kryper över hud och fjädrar. En lus är könsmogen vid 3 veckors ålder och lägger sina vita ägg (gnetter) i klumpar som ser ut som små druvklasar fastkletade kring fjäderskaftet nära huden. Klumpen av ägg stelnar och är därför mycket svåra att få bort.

Symptom

Höns påverkas i olika utsträckning beroende på antalet parasiter och på hönsens ålder och tillstånd. Lindriga angrepp skadar inte hönsen nämnvärt, men kraftiga angrepp kan irritera dem såpass att vilan och sömnen störs och det blir en väl tilltagen klåda som inte upphör. Vuxna individer klarar att hålla parasiterna under kontroll mycket bättre an de unga eftersom de putsar sig och sandbadar med jämna mellanrum. Ofta blir höns med nedsatt grundtillstånd angripna i kraftig skala, t.ex. om de har drabbats av en infektion eller annan sjukdom som har sänkt deras immunförsvar. Hönsen har då inte samma förmåga att putsa sig och hålla sig rena, och om det är en blodsugande lusart tappar de ännu mer motståndskraft. 

Lössen ökar om individer får mycket kontakt med varandra, exempelvis under vintern då hönsen hellre håller sig inomhus, eller om det är trångbebott i hönshuset.

Bekämpning

Lindriga angrepp av löss behöver inte behandlas men ur djurskyddsynpunkt bör de kraftiga angreppen behandlas. Dock finns det inga godkända läkmedel för detta i Sverige, men andra metoder används till trots, och inga skadliga effkter tycks synas. Det går att använda ett naturläkemedel baserat på Pyrethrum men det finns en metod som är mycket effektivt på kläckta individer, som innebär att hönsen får bada i ljummet vatten med Grumme-såpa och därefter blir inknådade med kalk. De vuxna lössen är mycket känsliga och dör direkt men med äggen är det svårare. Det kan krävas att hönsen får bada på detta vis varje 4-7 dag för att även lössen i äggen ska hinna kläckas och bekämpas. Varsamhet krävs av ägaren när hönsen badas eftersom det kan bli en chock för djuren, deras huvuden måste hållas ovanför vattenytan och efteråt bör de få stå där det är torrt och någorlunda varmt eftersom de kan komma att frysa.

Några vanliga arter:

Menopon galline (fjäderskaftlus)

Menacanthus stramineus (blodsugande)

Cuclotogaster heteropaplus (huvudlus)

Goniocotes gallinae (dunlus)

Loppor (större titeltext)

Röda hönskvalster

Fotskabb/kalkben

Bakterierelaterade

Virus