Gäss är parfåglar och vill helst, som vi människor, välja sin partners själva för att sedan bilda familjer inom flocken. Det är dock mer ekonomiskt, och gässen verkar tycka att det är OK, att ha flera honor per hane (max 5). Man undviker då också eventuella bråk mellan hanar. Om man skaffar nya vuxna gäss till flocken tar det ofta lång tid innan de blir accepterade, särskilt hanar. Måste man göra det så görs det lättast på hösten. Det enklaste är att ha kvar gässlingar.

Parning sköter naturligvis gässen själva, men det underlättar verkligen för dem om det finns vatten att para sig i. Hanen är kanska klumpig och det en del behöver bli två år innan de lärt sig att hålla balansen ovanpå honan. Under parningen biter sig hanen fast i honans nacke, så att hon blir aldeles plockad där och till och med kan få ett sår om hon har en klantig och pilsk gåskarl.

Gässen börjar värpa tidigt på året och har man oisolerade utrymmen är det bäst att ta in äggen eftersom så att de inte fryser. De går utmärkt att äta stekta, eller ha i bröd och pankakor. När det blivit lite varmare ute slutar man att ta äggen och när honan fått ihop 10-12 stycken brukar hon lägga sig att ruva. En gåshona värper ungefär 20-30 ägg per säsong och varje ägg är ungefär som tre hönsägg. 

  Honorna vill ha ett varsitt redesom bör vara 70 cm i fyrkant och halm att bädda med. Från sitt rede bör de inte kunna se de andra honorna. Det är inte ovanligt att gässen smyger i väg och lägger sina ägg någon annanstans än i redena. Det är inte så lätt att veta var eftersom de alltid täcker över sina ägg med halm eller gräs när de värpt. 

Gäss är i allmänhet duktiga mammor som själva lägger sig och ruvar fram sina ungar. De går upp en liten stund varje dag, äter, dricker och bajsar lite. Det som kan strula är om gässen inte är ense om redena; då kan en värpnödig hona köra bort eller pressa in sig brevid en ruvande hona, som då går och lägger sig i ett annat rede. Varpå de första äggen kallnar. Märker du sådana tendenser är det bäst att stänga för på något sätt. Det är svårare att flytta en ruvande gåshona än en höna.

  Vad som är viktigt under ruvningen är att honan har tillgång till bad. En liten damm av en presenningen räcker. Äggen, som har stora porer, kan torka ut om de inte fuktas då och då av en nybadad mamma. 

De nyblivna föräldrarna vaktar sina ungar stenhårt. Se till att de har en låg vattenskål att dricka ur, och ge dem bröd uppblött i mjölk eller hackat kokt ägg. Om man vill kan man ha tråg och skål med små hål i så att bara gässlingarna kommer åt att äta och dricka i dem. Om det inte finns bete så ge dem lite finklippt gräs eller annat grönt. Ungarna växer i en rasande takt den första tiden och är snart ute på gärdet och betar tillsammans med föräldrarna.  Om man vill ha ungarna lite fetare innan slakten ger man dem spannmål (ca ett hekto/gås/dag) på hösten när betet börjar bli sämre.

Gäss är parfåglar och vill helst, som vi människor, välja sin partners själva för att sedan bilda familjer inom flocken. Det är dock mer ekonomiskt, och gässen verkar tycka att det är OK, att ha flera honor per hane (max 5). Man undviker då också eventuella bråk mellan hanar. Om man skaffar nya vuxna gäss till flocken tar det ofta lång tid innan de blir accepterade, särskilt hanar. Måste man göra det så görs det lättast på hösten. Det enklaste är att ha kvar gässlingar.

Parning sköter naturligvis gässen själva, men det underlättar verkligen för dem om det finns vatten att para sig i. Hanen är kanska klumpig och det en del behöver bli två år innan de lärt sig att hålla balansen ovanpå honan. Under parningen biter sig hanen fast i honans nacke, så att hon blir aldeles plockad där och till och med kan få ett sår om hon har en klantig och pilsk gåskarl.

Gässen börjar värpa tidigt på året och har man oisolerade utrymmen är det bäst att ta in äggen eftersom så att de inte fryser. De går utmärkt att äta stekta, eller ha i bröd och pankakor. När det blivit lite varmare ute slutar man att ta äggen och när honan fått ihop 10-12 stycken brukar hon lägga sig att ruva. En gåshona värper ungefär 20-30 ägg per säsong och varje ägg är ungefär som tre hönsägg. 

  Honorna vill ha ett varsitt redesom bör vara 70 cm i fyrkant och halm att bädda med. Från sitt rede bör de inte kunna se de andra honorna. Det är inte ovanligt att gässen smyger i väg och lägger sina ägg någon annanstans än i redena. Det är inte så lätt att veta var eftersom de alltid täcker över sina ägg med halm eller gräs när de värpt. 

Gäss är i allmänhet duktiga mammor som själva lägger sig och ruvar fram sina ungar. De går upp en liten stund varje dag, äter, dricker och bajsar lite. Det som kan strula är om gässen inte är ense om redena; då kan en värpnödig hona köra bort eller pressa in sig brevid en ruvande hona, som då går och lägger sig i ett annat rede. Varpå de första äggen kallnar. Märker du sådana tendenser är det bäst att stänga för på något sätt. Det är svårare att flytta en ruvande gåshona än en höna.

  Vad som är viktigt under ruvningen är att honan har tillgång till bad. En liten damm av en presenningen räcker. Äggen, som har stora porer, kan torka ut om de inte fuktas då och då av en nybadad mamma. 

De nyblivna föräldrarna vaktar sina ungar stenhårt. Se till att de har en låg vattenskål att dricka ur, och ge dem bröd uppblött i mjölk eller hackat kokt ägg. Om man vill kan man ha tråg och skål med små hål i så att bara gässlingarna kommer åt att äta och dricka i dem. Om det inte finns bete så ge dem lite finklippt gräs eller annat grönt. Ungarna växer i en rasande takt den första tiden och är snart ute på gärdet och betar tillsammans med föräldrarna.  Om man vill ha ungarna lite fetare innan slakten ger man dem spannmål (ca ett hekto/gås/dag) på hösten när betet börjar bli sämre.