HönssjukdomarInnehållsförteckningFör att återgå, måste du jämföra versionen du önskar återgå till med den nuvarande versionen genom att välja båda från versionsarkivet. Kombinerad revisionsjämförelse... Denna sjukdom drabbar främst grisar men eftersom den är en zoonos kan den även smitta människor, fjäderfän och andra djur. Den orsakas av bakterien Erysipelothrix rhusiopathiae och förekommer i stora kommersiella och ekologiska flockar av värphöns. I hobbybesättningar är sjukdomen ovanlig. Sjukdom och symptomBakterien tar sig in genom öppna sår och skapar en infektion. Hönsen får diarre, röda fläckar på huden, näsflöde och kraftigt minskad äggproduktion och fruktsamhet. De blir apatiska och håglösa, får problem att gå och magrar av. Dödsfall sker hastigt. Tuppar som slåss med varandra ligger i riskgruppen eftersom de ständigt får små sår. Dödligheten i en flock kan överstiga 50 % om ingen åtgärd sker. SmittospridningRödsjuka kan spridas på många sätt, inte minst pga. att den är en zoonos. Människor kan smittas och sedan överföra sjukdomen till sina friska höns. Sjukdomen kan komma från andra djur, t.ex. råttor, gris och får. Även röda hönskvalster, Dermanyssus gallinae, har bevisats bära på smittan både in- och utvändigt. Bakterien finns i avföring hos smittade djur och sprids snabbt inom en flock när den väl har fått fäste. Smittan sprids lätt om träck kommer i kontakt med foder, vatten eller sår. Mycket länge har det antagits att bakterien kan överleva åratals i mark och vatten men det finns inga vetenskapliga belägg för det. Det finns inte heller några bevis när hönsen smittas. Vissa tror att de smittas redan i ägget, andra tror att det är först när de är vuxna. Höns som delar mark med grisar och får, vilka kan vara kroniska smittbärare, är i riskgruppen. Bekämpning Bakterien är känslig för antibiotika men återsmitta är mycket vanligt. Istället rekommenderar Jordbruksverket en kombinerad kur med antibiotika, i samband med vaccination. Då är det också viktigt att vaccinera efterkommande individer för att motverka nya utbrott. Enbart vaccination kan brukas i förebyggande syfte. I värphönsflockar används inte behandling med antibiotika pga. att ägg inte får säljas under den perioden, det blir olönsamt. Även vaccinet kan bli kostsamt och tidskrävande då varje enskild individ måste injiceras. ... Version från 15:41, 9 Jul 2014... Version från och med 17:03, 9 Jul 2014... Denna sjukdom drabbar främst grisar men eftersom den är en zoonos kan den även smitta människor, fjäderfän och andra djur. Den orsakas av bakterien Erysipelothrix rhusiopathiae och förekommer i stora kommersiella och ekologiska flockar av värphöns. I hobbybesättningar är sjukdomen ovanlig. Sjukdom och symptomBakterien tar sig in genom öppna sår och skapar en infektion. Hönsen får diarre, röda fläckar på huden, näsflöde och kraftigt minskad äggproduktion och fruktsamhet. De blir apatiska och håglösa, får problem att gå och magrar av. Dödsfall sker hastigt. Tuppar som slåss med varandra ligger i riskgruppen eftersom de ständigt får små sår. Dödligheten i en flock kan överstiga 50 % om ingen åtgärd sker. SmittospridningRödsjuka kan spridas på många sätt, inte minst pga. att den är en zoonos. Människor kan smittas och sedan överföra sjukdomen till sina friska höns. Sjukdomen kan komma från andra djur, t.ex. råttor, gris och får. Även röda hönskvalster, Dermanyssus gallinae, har bevisats bära på smittan både in- och utvändigt. Bakterien finns i avföring hos smittade djur och sprids snabbt inom en flock när den väl har fått fäste. Smittan sprids lätt om träck kommer i kontakt med foder, vatten eller sår. Mycket länge har det antagits att bakterien kan överleva åratals i mark och vatten men det finns inga vetenskapliga belägg för det. Det finns inte heller några bevis när hönsen smittas. Vissa tror att de smittas redan i ägget, andra tror att det är först när de är vuxna. Höns som delar mark med grisar och får, vilka kan vara kroniska smittbärare, är i riskgruppen. Bekämpning Bakterien är känslig för antibiotika men återsmitta är mycket vanligt. Istället rekommenderar Jordbruksverket en kombinerad kur med antibiotika, i samband med vaccination. Då är det också viktigt att vaccinera efterkommande individer för att motverka nya utbrott. Enbart vaccination kan brukas i förebyggande syfte. I värphönsflockar används inte behandling med antibiotika pga. att ägg inte får säljas under den perioden, det blir olönsamt. Även vaccinet kan bli kostsamt och tidskrävande då varje enskild individ måste injiceras. ... |
|