Mer Mer Skriv ut sida Editera sida

Foder för får

    Får är idisslare och äter naturligt gräs, sly, löv etc. Eftersom de idisslar innebär det skillnader hur de tillgodogör sig foder gentemot till exempel hästar. Den mer långdragna procssen ger idisslarna möjlighet att utvinna mer näring från fodret, men de kan å andra sidan inte äta större mängder foder för att kompensera lågt näringsinnehåll.

    Fodret kan delas in olika kategorier så som:

    • Grovfoder
    • Kraftfoder
    • Annan föda
    • Mineraler och tillskott

    Vilken typ av foder som fåren behöver beror till stor del av vilken ras de och vilken uppfödningsmodell man väljer att följa. Lantraser är tillexempel mer lämpade för en utfodring med enbart grovfoder, medan köttraser har ett större näringsbehov och i större mån behöver kraftfoder. Antalet lamm tackorna normalt bär på påverkar även det det förväntade näringsbehovet inom rasen.

    Grovfoder

    Grovfoder är växtlighet som gräs, eller under vintern hö, ensilage eller halm. Beroende på ras och status kan får klara sig långt på enbart grovfoder av god kvalité och näringsinnehåll. Beroende på mängden torrsubstans(ts) i fodret, fårets storlek och status kan ett får äta ungefär 1-2 kg ensilage om dagen. I de fall den mängden grovfoder inte räcker till för att fåren ska växa eller hålla sitt hull behöver de extra näring i form av kraftfoder. Detta kan vara vid dräktighet, extrem kyla eller sjukdom.

    Kraftfoder

    Kraftfoder finns i många olika former från fabrikstillverkade pellets till rena grödor som ärtor och havre.

    Får har inga begränsningar när det gäller att sätta i sig kraftfoder i form av pellets eller säd. Därför ska sådan föda doseras ut i mindre mängd där fåren även över tid får vänja sig vid en allt större dos. Förråd där fodret förvaras måste vara säkrade för förrymda får då de annars kan äta ihjäl sig, s.k. foderleda.

    Baggar drabbas lättare av urinsten om de utfodras med kraftfoder varför man bör överväga om de ska ha det eller inte.

    Annan föda

    Får gillar även att äta saker som frukt, bröd och grönsaker.

     

    Foder med potentiella problem

    Fodersockerbetor

    "Försiktighet bör iakttas vid utfodring med fodersockerbetor med hög tshalt till idisslare, eftersom hög konsumtion kan ge matsmältningsrubbningar. Orsaken antas vara det höga sockerinnehållet. Även hyperkalcemi och dödsfall förekommer vid överutfodring av fodersockerbetor. "(McDonald m.fl., 1988)

    Mineraler

    Får behöver tillgång till mineraler och salt.  Lämpligen bör fåren ha tillgång till en balja med fårmineraler samt saltsten. 

    Salt

    Saltsten finns både med enbart salt eller med tillsatta mineraler. Det kan vara en idé att ha både och så fåren själva kan välja. 

    Selen

    En del fårägare ger dräktiga tackor extra selen inför lammning, samt även lammen efter födsel. Det finns en fara att överdosera selen och fåren kan få sitt behov genom annat foder och mineraltillsatser (källa). Behovet av extra selen kan variera beroende på var fåren betar. Selenbrist leder till svaga och "krokiga" nyfödda lamm och eventuellt "lammlamhet". Selenbrist kan även uppstå vid betessläpp (källa).  

    Mineralblandning

    Mineraler för får ("mineralbalja") går att köpa både i fast och i pulverform. Den fasta varianten är blandad med melass för att vara mer smaklig för fåren. Mineralerna i pulverform kan antingen strös över annat foder eller ges som det är i baljan eller annan behållare under tak.  

    Mineraler för nötkreatur

    Man bör ej utfodra får med mineraler anpassade för nötkreatur då risk för överdosering föreligger. Detta beror dels på att blandningen kan innehålla för höga mängder av vissa ämnen men även på grund av att mineraler för nöt är mer välsmakande vilket ökar konsumtionen.


    Alternativ.nu | Om handboken | Support