Surtorn
Berberis vulgaris
Berberis är en buske med gula blommon och vanligen röda bär. Bladen och veden är svagt giftiga men frukten är fullt ätlig även om den är ganska sur utan beredning. De taggiga buskarna gör den också ganska svårskördad.
Mellan 1918 och 1994 var det olagligt att odla berberis i Sverige då den är mellanvärd för svartrost. Svartrost är en svampsjukdom som angriper växande säd. Förbudet togs bort då det utvecklats nya, effektiva bekämpningsmedel mot svartrost och motståndskraftigare sädesslag men du bör ändå tänka dig för innan du planterar berberis i odlingslandskap.
Det finns flera närstående släktingar till vanlig berberis som saknar problemen med svartrost. Häckberberis (berberis tunbergii) t.ex. är mycket vanlig i planteringar vid miljonprogramsområden men för stora bär och rika skördar är nog berberis koreana bäst om du kan få tag på den.
Användning
Ursprungligen användes Berberis som medicinalväxt. Idag odlas berberis oftast som prydnadsväxt eller häckbuske för sina lysande höstfärgers skull.
I norden har berberis främst använts i gelé och saft men saft från den färska frukten kan i mycket ersätta pressad citron och ger även en fin röd färg. I Iran där den kallas Zereshk torkas frukten och används som krydda. I Ryssland är karameller gjorda på berberisextrakt populära.
Barken och rötterna används till färgning och ger en gul färg. Även veden är vackert gul och kan med fördel användas till faneringar och småsnickerier.
Sorter
Det finns flera sorter med varierande form och färg på bladen vilket inte är så konstigt med tanke på att den framförallt används som prydnadsbuske.
Mer intressanta är sorterna med varierande frukter.
Dulcis
en sort som ger sötare frukter
macrocarpa
extra storfruktig sort
Berberis Koreana Rubin
Sort framtagen specifikt för fruktproduktion i östeuropa under kalla kriget. Ger stora frukter i rik mängd.
