- 1. Svart mullbär
- 1.1. Morus nigra
- 1.1.1. Förökning
- 1.1.2. Övrig användning
- 1.2. Sorter
- 1.2.1. Black Persian
- 1.2.2. Chelsea
- 1.2.3. Kaester
- 1.2.4. Wellington
- 1.1. Morus nigra
- 2. Övriga mullbärsarter
- 2.1. Vitt mullbär
- 2.1.1. Tartarmullbär
- 2.2. Rött mullbär
- 2.2.1. Capsrum
- 2.2.2. Carman
- 2.2.3. Collier
- 2.2.4. Illinois Everbearing
- 2.3. 'Mulle'
- 2.4. Himalaya mullbär
- 2.4.1. Geraldi Dwarf
- 2.5. Källor
- 2.1. Vitt mullbär
MullbärInnehållsförteckning
Svart mullbärMorus nigraSvart mullbär kommer ursprungligen från sydvästra asien och har odlats i flera tusen år.
FörökningDet går bra att så frön men ibland tar det något år för dem att gro. Ta sticklingar i februari och plantera i skugga utomhus till 2/3 djup. Även äldre grenar kan fås att gro. Plantera då 30 cm djupt och täck allt utom översta knopparna i mossa för att förhindra uttorkning.
Övrig användningMullbär har många användningsområden inom traditionell kinesisk medecin och då framför allt bladen men nästan alla delar av trädet kan användas till något. Barken ger fibrer till vävning, bladen ger en gulgrön färg, frukten en rödviolett till mörkt lila färg. Veden är bra till snickerier.
Sorter
Black Persianfår stora svarta frukter, över 2,5 cm långa och nästan lika vida. Välsmakande med syrlig smak. Chelseafår långa, mörkt mullbärsröda frukter med god smak. Fungerar lika bra som färska, torkade, konserverade eller som bas till vin. Trädet bär tidigt, redan efter 2-3 år. Kaesterintroducerad 1971 av Nelson Westree, Los Angeles. Frukterna är stora och utdragna, till 4 cm långa och 1,2 cm i diameter. De är djupt purpursvarta eller svarta som mogna med klarröd saft. Smaken är söt med god balans mellan sötma och syra. Trädet är rikbärande och lättförökat med sticklingar. Wellingtonfår medelstora (3 × 1 cm), smala och cylindriska frukter. De är svartröda och mognar under flera veckor. Trädet är mycket produktivt. Många anser att Wellington är en hybrid mellan M. alba och M. rubra. Övriga mullbärsarter
Vitt mullbärArten i mullbärssläktet med störst ekonomisk betydelse är utan tvekan vitt mullbär (Morus alba). Den odlas i stora mängder som föda för silkesfjärilens larver. I sverige har man lyckats med silkesodlingar så långt norrut som Stockholm så härdigheten är större än för dess svarta släkting . Bären är vita eller svarta. Smaken varierar kraftigt. Vissa kloner ger smaklösa bär medan andra ger goda bär dock aldrig så goda som svart mullbär. TartarmullbärMorus alba tartarica också kallat ryskt mullbär är den härdigaste sorten av mullbär och ska klara -25 grader utan besvär. Mer lågväxt är vanligt vitt mullbär men kan ändå bli ett träd på uppemot 10 meter.
Rött mullbärMorus rubra Det röda mullbäret är dåligt härdig i Sverige. Det finns ett antal hybrider mellan rött och vitt mullbär som är härdiga och har god smak. CapsrumKanadensisk hybrid mellan M. alba och M. rubra med stora söta bär. CarmanKanadensisk hybrid mellan M. alba och M. rubra men stora vita bär. CollierDet är en hybrid mellan M. alba och M. rubra. En härdig sort med nästan svarta bär som har mycket god smak. Den bör testas i Sydsverige. Illinois EverbearingDet är en hybrid mellan M. alba och M. rubra. Den är mycket härdig. I USA klarar den -30. I Denningarum som ligger i zon 2 har den klarat sig i flera år. Bären är svarta med en mycket bra smak.
'Mulle'I handeln säljs en sort med härdighet till zon 4. Dett är dock inte Morus nigra utan släktingen Morus accidosa. Den ger mindre bär och växer oftast som en buske.
Himalaya mullbärMorus macroura är ett intressant alternativ i de absolut varmaste delarna av zon 1 då det är härdigt till ca -5 till -10 grader. De ger avlånga lite syrliga frukter som är tåligare än andra mullbärsarter. Detta gör att köper du färska mullbär i handeln är det troligen Morus macroura. Trädet som även kallas Pakistanskt mullbär går knappast att hitta i plantskolor i Sverige men bor du på t.ex. falsterbonäset eller på Ven pröva gärna att driva upp det från frö. Geraldi DwarfDet är en dvärgform av M. macroura som är lämlig att odla i kruka i ett uterum.
Källorhttp://www.pom.info/veckansvaxt/2011/v6.htm Lee Reich: Uncommon Fruits for every garden. www.agroforestry.co.uk www.hortensis.de |
|